Protokoll (beta)

1739 den 19 Decem. Närvarande
Præsid. Hr Triwaldt.
Hr Höpken.
Hr Alström.
Hr Linnæus.
Hr Cronstedt.
Hr Nordenberg.
Hr Ribe.
Hr Salberg.
Hr Faggot.

1. Hr Höpken lät Academien förstå, huruledes Hr Iustitiæ Cancelleren Cederholm utlåtit sig, at han gerna ville bli en Ledamot uti denna Wetenskaps Academie.

Academien kunde intet afslå detta hans giorde tilbud, utan resolverade, at samma förslag skulle läggas på bordet at efter vanligheten voteras öfver efter 14 dagar.

2. Nu kom at talas om det tilförene giorde hemställandet angående et vist antal af rön, som hvar och en borde gifva in til Academien, innan han kan lotta til Præsidentskapet. Då Herr Höpken hemstälte til Academiens godtpröfvande, om icke detta förslaget kunde hvila tils vidare, i hänseende til följande omständigheter: 1:o Är intet den just altid så lyckelig til Præsident syslan, som kan gifva in många rön til Academien. 2:do Vi äga okså nu samt kunna ännu framdeles få sådane til Ledamöter, som väl kunna vara det almenna til gagn och fromma, utan at de, för sina många ämbetes syslor skull, kunna så just ha tid at gifva några rön til Academien, men vore icke des mindre skickelige til Præsidenter, som til äfventyrs General Stobée och Underståthållaren Drake.

Academien lofvade yrcka härpå, när detta målet tages för händer.

3. Hr Sahlberg hölt före, at Hr Drake intet torde äga tid at förestå denna syslan. Då Hr Præsidenten svarade, at han kunde välja en annan i sit ställe. Hvarjämte Hr Præsidenten påminte, at som här tages in icke allenast sådane Ledamöter, de der med testamenter förmodel:n torde vela hielpa denna inrättning på fötter, utan okså skickeliga handtvärksmän; altså mente han för sin del, at Academien skulle kunna utnämna några vissa Ledamöter, när Præsidentsvalet skal företagas, de der sedan kunde derom låtta sins emellan. Men som sådant syntes kunna åstadkomma någon osämia och afvund Ledamöterne emellan, och stridde utom des emot den förfatning, som Grundreglorna föreskrifva, var han sielf deremot, och kunde härom intet vist fastställas.

4. Præsidenten berättade, huruledes han ville taga exemplar af de utkomne quartals Handlingar för sin ducat; och som han allaredan fåt 1. för sin observation, och utom des 2:ne exemplar, så lofvade han at nu taga de återstående 6 st.

5. Hr Ribe föreslog Handelsmannen Clas Grill til Ledamot; hvilcket förslag skal läggas på bordet.

6. Nu berättade Hr Cronstedt, at han varit ute hos Hr Christ. Polhem, och at han nemt om följande til framsättning för Medaillen:
1. At bringa säden til 40:de kornet.
2. At kunna bäst akta säden i många år, utan at den skämes bort, men bör intet vara ritor råg.

7. Nu voterades om Hr Deger, Oxenstierna, Ahllöf och Roman, hvilcka fingo pluraliteten, så at de böra tilspörjas, om de vela bli Ledamöter uti Wetenskaps Academien; men Hr Mölman blef genom votering utesluten.

8. Hr Faggot frågade hvad Academien tyckte derom, at som nu 2:ne slags frågor komma at gifvas ut, så kunde sålunda de skiljas åt, den som gifves up för Medaillen kallas Framsättning; men de, som eljest sättas under den tryckte acten, kallas Spörsmål. Hvilcket pröfvades för godt. Han läste nu okså up några spörsmål, som han för sin del sat up.

9. Och som ärendet om lön för Hr Salvius denna gången ytterligare hades före, hvarutinnan han genom et tal til Academien förklarat sig, hvilcket tal, tillika med hvad mera, som här utinnan förelupit, i et särskildt protocoll är på hans begäran utfördt; så läste nu Hr Höpken up et extract deraf.

10. Likaledes läste okså Hr Höpken up et concept til den kundgörelse, som skal tryckas om Medaillen. Hvarpå Ledamöterna för denna gången skildes åt.

Extract utur Protocollet hållit uti Wettenskaps Academien d. 19 December 1739.

I anledning af Protocollet af d. 15 sidstl. beträffande det måhlet. som rörer H. Salvii till åthniutande löhn eller belöhning, och hvarvid den frågan förekom: Huru vida en ledamot, som förer Protocollet, kan åthniuta löhn derföre eller eij? företogs detta ährendet och fant Academien rådeligit att dervid fastställa som föllier: Academien skulle gierna önska, att uti detta måhlet kunna föllia sin egen böijelse och den tacksamhet hon hyser för H. Salvii nijtfulla upförande; men som detta jemvähl kommer at röra framtiden; så har Academien förnemligast fäst sin afsickt derpå och funnit betänckel:t samt af en farlig fölgd att lemna någon ständig löhn åth en Protocollist, så vida han derjempte ock är ledamot, och som H. Salvius eij vehlat afsäija sig de förmohner, som en ledamot tillkommer; altså kan Academien i anseende till desse åfvannembde omständigheter eij förunna honom H. Salvius någon ständig löhn. Men hvad belöhningen vidkommer för den förflutne tiden och för des under densamma hafde besvär med correcturet och öfverseendet af språket med mehra; så förblifver dermed vid beslutet af d. 15 December och har, hvad den tillkommande tiden angår, Academien dragit på annat sätt försorg derföre. Actum ut Supra. A. J. v. Höpken.

Uthdrag utur Protocollet hållit uti Academien d. 19 December 1739.

Academien företog den frågan: om icke det vore nödigt at af de medel, som åhrligen eller quartaliter inflyta utaf försälgningen af Academiens Handlingar, tills vidare anslå en summ af dr sexhundrade kopp:mt till belöhning för den eller de af betieningen vid värcket, som bäst fullgiöra och upfylla sin skyldighet, af hvilcken summa hvarje Præsident måtte lemnas ethundrade fembtio dr kopp:mt till enskylt disposition at få utan klandran uthdehla vid slutet af sitt quartal så stor dehl deraf, som han det åstundar och han pröfvat en eller annan af betieningen giordt sig värdig till; och fant Academien detta så mycket nyttigare, som dermedelst de underhafvande i syslorne så mycket mehra förbindas kunna at gå Præsidenterne till handa såsom dem, hvilckom Academien anförtrodt hela värckets behöriga drift och hvilcka stå derföre till ansvar. Academien förmodar fördenskuld, at betieningen vid värcket lärer utan gensäijelse efterkomma Præsidenternes befallningar, såsom hvarigenom den påsyftade ordningen lättast kan bibehållas, hvarpå ock inrättningens behöriga skiötsel och vidmachthållande endast sig grunda. Actum ut supra
M. Triewald.
A. J. v. Höpken.