Protokoll (beta)

1739 den 19 Sept. Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Bielcke.
Hr Triwaldt.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Pilgren.
Hr Brelin.
Hr Polhem.
Hr Plomgren.
Hr Mellercreutz.

1. Hr Ahlström lät igenom Hr Triwaldt til Academien göra sin ursäkt, at han i dag intet kunde infinna sig.
Äfvenså berättade Hr Salvius, at han varit hos Hr Höpken, och at han för sin opaslighet skul intet kunde komma up.

2. Hr Præsidenten hemstälte derpå til Academiens godtfinnande, huruvida Præses skulle kunna lemna ut några original skrifter från Academien til de Ledamöter, som äro utom staden vistande?

Academien fant, at det vore ganska äfventyrligit, så vida skrifterne på sådant sät görligen kunde komma bort. Och då intet exemplar vore deraf vid Academien qvar, hade hon aldeles ingen utväg at tilgå. Men skulle någon frånvarade Ledamot enkannerl:n åstunda at få se något til Academien ingifvit påfund, så pröfvade Academien då vara aldra bäst, om han sielf i slikt fal ville draga omsorg för afskrifvandet, då honom kunde lemnas frihet dertil.

3. Hr Salvius läste sedan up et til honom kommit bref från Hr Christopher Polhem, deruti han hemställer til Academiens skärskådande, huruledes han för sin del vore högel:n derom Sorgfällig och öm, at alt hvad nu under Academiens namn kommer at gifvas ut, måtte i görligaste måtto vara grundel:n utarbetat. Hvarjemte han också tilböd sig at ganska gerna lemna Academien sit utlåtande öfver de ämnen, som redan blifvit insände, så framt hon behagade skicka dem honom til handa.

4. Häraf tog Hr Salvius sig tilfälle at underställa, huru Academien behagade stadga dermed, i fal en frånvarande Ledamot ville begära ut några skrifter, som vore inkomne, endast i det afseende at igenom sina mogna dervid gorde påminnelser främia Academiens heder och det almennas förkofring; men skulle, ehuru oskyldig och gagnelig en slik afsikt vore, likafult vara skyldig at göra omkostnad på afskrifningar. Hvilcket efter hans mening skulle hindra mången at göra Academien sådant gagn, som hon kanske eljest intet kunde så lättel:n vinna. Ty hemstälte han, om Academien intet skulle behaga täncka på någon utväg at sielf sörja för den lilla omkostnad, som de til Academien ingifne nya röns afskrifter fordra skulle, på det någon frånvarande Ledamot af bepröfvad förfarenhet ej måtte med någon kostnad i dy mål tungas, enär han i et så oskyldigt upsåt vil tiena Academien.

5. Detta mål togs sedan i närmare öfvervägande, och Academien stannade i det slut, at en frånvarande Ledamot, som vil hafva någon afskrift af de inkomne handlingar, bör sielf, utan åtskilnad, betala hvad det kostar.

6. Härpå lät Hr Bielcke Academien förstå, huruledes de i Upsala vistande Ledamöter, då han nyligen var der, begärt, at han å deras vägnar vid återkomsten til Stockholm ville proponera i Academien huru omträngt det vore, at hon nu låter utgå sina Acter med latinske caracterer, hvarjemte han berättade, det han jämväl sielf så mycket mer vore af en och samma mening med dem, som han nogsamt såg hvad förmon sådant hela vår Svenska nation värckel:n tilskynda skulle. Ty kunde han för sin del intet finna hvilcka skäl förmåt leda Academien, som han sade sig fåt höra, från et så gagneligit författande, som detta är, då denna quæstion för någon tid sedan blifvit här i Academien omtald; önskade at han då kunnat vara tilstädes; men borde likvist nu ej undgå gifva Academien sina tanckar i det ärendet vid handen, med förmodan at hon ännu torde finna sig deruti, om hon allenast behagade närmare skärskåda och granneliga pröfva alla de skäl, som på båda sidor kunna derutinnan säjas och framföras. Hans ypperste skäl, hvarmed han viste, hvarföre Academien torde finna omträngt at vedertaga latinska caracterer vid Acternes tryckande, voro enkannerl:n följande:

1o Emedan det icke litet skulle hielpa til vårt tungomåls kringspridande och lärande hos fremmande nationer, om de kunde utom de öfrige svårigheterna, som ändok förefalla i början, slippa den ledsamheten at lära sig desse caracterer. Och ville han för sin del tro, om denna svårigheten blefve undanrögd, at utom andra nationer skulle enkannerl:n Holl- och Engellendarne, hvilckas tungomål med vårt äga så mycken öfverensstämmelse, snart nog lära sig detsamma, så snart några saker på vårt mål utkommo i trycket, som kunna löna för dem mödan. Han viste jämväl igenom exempel, at Frantsoserne, som voro i sommars här, gerna velat lära sig vårt tungomål och derföre frågat efter både lexicon och grammatica i vårt tungomål, men beklagat sig, at de intet kunnat läsa våra caracterer.

2. Latinske caractererne äro redigare och tydeligare och i följe deraf läsas lättare och fortare och kosta mindre på ögonen. Hvilcket Hr Triwaldt intet kunde neka til; men ville likafult påstå, at Academiens Acter med latinske caracterer intet skulle förstås af bönder: men Hr Faggot yrckade deruppå, at de deremot ända in til bönder väl kunna förstås, de der öfver alt på sina korss öfver grafvar och märcken på hvarjehanda redskap intet annat bruka än latinske caracterer. Hr Bielcke bad, at han skulle få lof yttra än flere skäl, och sade således,

3. At denne läthet och redighet i läsandet har giordt så mycket, at andre nationer förbyt de Tyskas stäfver, dem de tilförene haft hos sig, til latinske. E: g: Engelland och Holland.

4. Man vinner ansenl:n papper vid trycket, hvarigenom det jämväl vinnes, at uppå lika många ark publiquen får flere saker och materier, hvilcket vid början af Academiens inrätning förtienar mycken reflexion.

5. Hvar och en vettenskap hafver sina terminos technicos och dem merendels uppå latin, hvilcka skulle göra en stor oreda, der de sättes med latinske caracterer ibland de Svenske, och som således, om alt trycktes med latinske bokstäfver, lättast skulle såsom egne ord i vårt språk blifva intagne. På detta sättet och genom detta medel har Engelska nationen riktat sit tungomål.

6. Uti våra tryckerier äro de vanliga caractererne genom långligit bruk förnötte, så at trycket ej är rent, jemt och tydeligit men de latinske såsom mindre brukel:e icke så. Än hafva de ock den olägenhet vid tryckerierne, at de måste med stor omkostnad skaffa sig åtskilliga slags caracterer, hvilcket förmodel:n åtminstone efter 100 års förlop kunde til våra tryckeriers upkomst härigenom förebyggas.

7. Såsom sielfva inrätningen af Academien är ny; altså är hon också nu aldrabäst i stånd at först i början begynna med denna ytterligare nyttiga nyheten, om den skal så kallas, sedan åtskilliga piecer i Stockholm, Upsala och Åbo blifvit med latinske caracterer uplagde. Hon hade jämväl en heder häraf och et ganska godt omdöme at förvänta hos alla ovälduga män i landet.

8. Nu vore också aldrabäst at göra början därmed, så vida hela staden är upväkt til en nyfikenhet at få se Academiens utkommande skrifter, hvilcka en och hvar lofvar sig alt sådant som gagneligt och prydeligt kan uptänckas til hela vår nation. Deremot lärer man snart finna, om detta ärendet någorlunda eftersinnas, at det vore mindre anständigt nu begynna med det, som man sedan täncker ändra, neml:n med Svenska, så at man längre fram skulle byta dem til latinske.

9. Äro målen i Acterne allenast smakel:e för folcket i landet, så trodde han, at de, hvilcka vinna tycke derföre, väl skulle lära Grækiska caract., om de deruppå vore trykte; men i annor händelse skulle väl inga bokstäfver finnas til, som kunde endast för sig upväka tycke hos folcket för Academiens Acter och Handlingar.

10. Man kan ock förnuftel:n ställa sig före, at folcket i landet ända in til vårt fruentimmer kunna läsa latinske caracterer. Skulle ock någon vara så aldeles deruti okunnig, lärer han visserl:n intet göra särdeles gagn med de inventioner, som af Academien utkomma.

11. Han ville också förmoda, at flere skulle derigenom upväkas at följa Academien efter härutinnan, så at alla skrefne böcker jämväl avisorne skulle med tiden tryckas på latinske caract. Det vore för Academien en heder, at hon gordt början dertil; men aldeles intet ville det stå Wettenskaps Acad. väl at lämpa sig derefter.

12. Våra Ledamöter i Upsala, hvilckas meningar härvid intet kunna föraktas, äro jämväl af samma tanckar.

13. Om nu Academien skulle frukta för afsättning på sina Acter, som intet vore efter hans mening i någon den ringaste måtto at bära fara om, emedan hela vår nation är altid pikhogad på det som nyt är, enkannerl. sådant som kommer af en Wettenskaps Academie, så ville han taga på sig at lösa in alla de piecer, som Academien för stilarne skul intet skulle få afsätta.

Hr Faggot lofvade participera med Hr Bielcke derutinnan.

7. Academien tog sedan detta ärendet i närmare öfvervägande. Och som en del intet ville gå från det beslut, som redan derom blifvit gordt, så tilböd sig Herr Mellercreutz och Hr Bielcke at vilja på egen bekostnad svara för deras tryckarlön, allenast Academien ville medgie, at halfparten af de 500 exemplar, som skola tryckas, kunde få komma ut på latinske caracterer. Detta biföls och resolverades, at 250 skulle på deras kostnad tryckas med latinske caract. och 250 på Academiens kostnad med Svenska, til at derigenom försöka hvilckendera hade bästa afsätningen.

8. Men härvid förbehölt Hr Bielcke och Hr Mellercreutz at, i fal de äga lika god afsättning på bägge slagen, skulle de latinske caractererne framdeles vid Academiens tryk bli vedertagne; hvilcket öfver alt beviljades och af alla samtycktes. Men Hr Faggot ville aldeles intet samtycka til denna söndring.

9. Hr Plomgren gaf sedan in sin försäkrings skrift til Academien.

10. Hr Salvius påminte, huru han omöjel:n kunde hinna til at sielf skrifva rent de skrifter, som af honom och Hr Pilgren blefvo öfversedde hvad tungomålets häfd och orthographiens renhet vidkommer: hemstälte för den skuld, om icke Academien ville det bestå särskildt, hvilcket biföls, och slöts at Hr Salvius kunde dertil taga af de p:r han hade under händer.

11. Likaledes gaf Hr Salvius Academien til förstå, at denne vaktmästaren nu fåt lön, och at han intet hade nog tid at upvakta här vid Academien. Ty hemstälte han, om icke Academien behagade utse sig en annan vaktmästare, i hvilcken händelse han ville ge förslag på en sådan, som tillika kunde gagna Academien med renskrifvande.

Detta pröfvade Acad. för godt och föreslog 120 dr til årlig lön för vacktmästaren; och at han utom des skulle niuta betalning för renskrifningar, i fal någon skickelig kunde vinnas dertil.

12. Hr Brelin begärte, at hans observation måtte ryckas in i detta quartals Handlingar. Och som det blifvit honom lofvat för än han vardt til Ledamot kallad, och det intet var vidlöftigt, så slöts, at det vid slutet skulle inryckas.

13. Hr Bielcke påminte vid Hr Sahlbergs observation om gärdsgårdar af pijl, det han af förfarenheten funnit, at boskapen äter gerna des löf och bryter således sönder des sköra qvistar; men Herr Sahlberg mente, at det intet skulle vara någon fara dervid. 2do At pil intet trifves i sandjord, hvarjemte Hr Bielcke frågade, hvilketdera slags pil han här förstod. Hr Sahlberg svarade, at här finnes 2:ne slag: den ludna och den glatta el:r släta; och at den senare trifves bäst på fuktiga, men den förra på torra platser.

14. Hr Sahlberg gaf jämväl in til Academien et Saccharum Saturni; item et slags krut af Sulphur christallinum i stället för det vanliga svaflet.

Härmed skildes Ledamöterne för denna gången från hvarannan.