Protokoll (beta)

1739 den 25 Augusti. Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Brelin.
Hr Brandt.

1. Protokollet af d. 22 hujus justerades.

2. Herr Ehrenswerd upläste sedan en af honom til Academien ingifven jemnförelse mellan Svensk och fremmande krut hvilcken Ledamöterne funno så gagnelig för det allmenna, at de enhälligt slöto, det denne observation skal inryckas uti des Acter.

3. Häraf tog en och annan sig tilfälle at yttra sina tanckar om kruttilvärckning. Herr Sahlberg mente för sin del, at ju oftare saltpettret fileras, ju mera tappar det i sin styrcka, och at således det krut, som giöres af första anskiutningen i saltpetret, skulle vara aldra bäst; men af den andra sämre och så consequenter.

4. Man håller före, sade Hr Triwaldt, at luften skal endast el:r åtminstone mäst värcka til krutets hastiga utbrytning; men at han för sin del trodde, det vatnet, som finnes i saltpettret, ehuru ringa det må vara, giör dock mer dertil än luften, om icke det mästa, hvilcket han framdeles ville, emot Wolfens mening, utförligare med skäl och rön å daga lägga til Academiens vidare ompröfvande. Han lade också det dertil, at om man kunde så hastigt förvandla vatnet i ånga, som krutet bryter löst i dunster, så skulle derigenom åstadkommas 9000 resor större effect, från quantitet til quantitet, än nu skier.

5. Vid detta tilfället utlät sig ock Hr Faggot, det han funnit hvarjehanda omständigheter, som både borde och kunde bättras vid saltpettersiudandet, och lofvade derom framdeles inkomma til Academien med hvad som dervid torde vara at påminna och bättra.

6. Derpå uplästes et bref från Hr Tilas til Academien, jemte hans derhos insände tanckar om malmletande i anledning af löse gråstenar. Och som et el:r annat deruti förekom, som fants vara så skickat, at Auctoren deröfver borde närmare höras, innan hans nya påfund skulle kunna alment giöras, men han nu sielf vore vistande på landet; så fant Academien för rådeligt at skiuta up med tryckandet häraf til nästa quartal, på det Auctoren måtte desförinnan hafva tilfälle at ytterligare utföra sina tanckar, och Academien nu ej måtte vid detta quartalet giöra sig för stor kostnad med kopparstickandet, som oumbärl:n tarfvas vid detta af Hr Tilas upgifne rön och nya påfund.

7. Häraf fick man tilfälle at något tala, hvarifrån de stenar måtte vara komne, som dels ligga löse på marcken, dels ock på höga berg, dit de hvarcken af Skaparen synes från början vara lagde, ej eller sedermera med några krafter kunnat uphäfvas. Hr Ribbe mente, at de igenom Syndafloden kunnat komma i et sådant skik, hvaruti de nu finnes; ty, sade han, utom den almenna rubning, som då skiedde öfver hela jordkulan, hafver vatnet väl kunnat bortskiölja jorden undan stenarne, och således lemna dem uti en sådan stälning, lika som de med flit blifvit ditlagde. Han styrckte ytterligare sin mening med många exempel af fiskar, kräftor och hvarjehanda insecter, som blifvit tid efter annan fundne uti bergen; enkannerl:n sade han sig med egne ögon sådant sedt utur bergen vid Ilmenau i Cassel uphämtas, hvilcket alt efter hans mening nogsamt visar, at det måtte varit en flod, som fördt sådane och flere dylika ting up i bergen.

8. Hvad jordens strata vidkommer, så var Hr Triwaldt af den tanckan, at de til en stor del torde af den alsvåldiga Skaparen blifvit stälte af början i deras nuvarande skick: åtminstone mente han, at man af deras nuvarande stälning intet kan med skäl argumentera til en almän Syndaflod: ty stenkolsstrecken uti jorden, til hvilcka intet vatns störtning kunnat någonsin komma, hafva äfvenså nu sina afskilde ställen hvar ifrån annan, nu finnes de åter quasi strages super stragem uti marcken, hvaraf man nogsamt kan skönia, at sådant intet skiedt af någon slump, utan at Skaparen dervid, äfven som ock uti alt annat, haft sin synnerliga afsickt.

9. Hr Præsidenten ville så mycket mindre neka dertil, at vatnet tager af år från år, och at hafvet af uråldriga tider tilbaka varit större än nu, som deraf rönes dageligen många nya prof: men kunde dock för sin del ej se, huruvida deraf skulle följa at en almen vatuflod en gång varit öfver hela jorden. Hr Sahlberg framdrog en annan mans mening om de stenar, som ligga löse både på höga berg och vida marcken, nembl:n at en slik söndring hade skiedt under det Frälsaren led på korset. Hvarmed denna discours stannade.

10. Hr Triwaldt gaf sedan up et prof af Kopparstickaren Bergquist. Än viste han up Lieuten. Torsells utkast til ritningen af den devise, Academien täncker sätta framför den tryckte Acten. Hvarpå Hr Bergquist blef inkallad, och sedan Hr Præses hade låtit honom förstå, huruledes Academien funnit sit nöje uti hans upgifne profstycke, så blef honom nu gifvit, ej allenast den omtalte devisen at sticka i koppar, utan ock Hr Triwaldts upritning til inventionen af drefbänckar genom ånga. Äfven så låfvade ock Herr Præsidenten at gie honom hela örten Acconitum, at sticka den i koppar. Derpå tog han sit afträde.

11. Hr Præsidenten upviste sedan några ark af Rumfi Herbarium Amboinense, hvilcket värck kommer at tryckas uti Holland i 6 Tom. in fol., och priset derpå är 50 gyllen eller inemot 50 plåtar efter vårt mynt. Och som detta arbetet är öfvermåttan vackert, så tilsporde Hr Præsidenten Ledamöterne, om de ville prænumerera derpå? Men det höga priset brackte Academien på den tanckan, at Kongl. Bibliothequet kunde aldrabäst lösa den til sig, då Academien väl finge läna den til nödigt behof.

12. Hr Triwaldt frågade, om icke Academien ville i sina Acter åtminstone hafva några exemplar med illuminerade kopparstycken? Men Ledamöterne höllo så före, at oilluminerade äro rätt så behagelige, när de bli väl stuckne, hvarföre ock intet vist derom blef faststält.

13. Och som Academien ej vill öka omkostnaden för första quartalet igenom altför många kopparplåtar, och fördenskuld för godt funnit at jämväl inrycka sådane påfund, som intet tarfva några kopparstycken; ty hemstälte Hr Præses, om icke Hr Sahlberg nu ville upgie sin träbalsam, hvilcket påfund ej tarfvade något kopparstycke?

14. Men Hr Sahlberg nekade nu som tilförene, at han ännu kunde uptäcka det: och i det stället lofvade han at nästa gång framgifva sin beskrifning så om gärdsgårdars planterande af pijlträn, som om taktegels och järnplåtars öfverstrykande på et nytt och ganska gagneligit sätt. Hvarvid Hr Faggot påminte, at Hr Sahlbergs påfund om taktegels öfverstrykande var en ting, som förut bör försökas: men Hr Sahlberg svarade, at han nogsamt derpå giordt försök, så at han aldeles intet tvekade at sätta sit namn dervid. Och på det Academien måtte aldeles vara til frids stäld, så lofvade Hr Sahlberg ännu upgifva til detta första quartalet et af honom uptänckt påfund at fördrifva vägglös utur hus och sängar. Hvilcket Academien med särdeles välbehag uptog. Och dermed slöts denna sammankomst.