Protokoll (beta)

1739 den 22 Augusti. Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Brelin.

1. Sedan protocollet af d. 18 hujus var justerat, lät Hr Ribbe Academien förstå, huruledes en ung adelsman från Upsala Län, uti April månad innevarande år, blifvit af honom igenom vomitif hulpen til sin syn igen, och lofvade derom framdeles ingifva til Academien en utförlig berättelse.

2. Och som det nu berättades, at Ritmästaren var derute, så påtog sig Hr Höpken at föreställa honom, huruvida Academien åstundade hans biträde, nembl:n på det sättet, at om han för sin egen öfning skul ville taga på sig at förfärdiga de ritningar hon framdeles vid sina Acter torde behöfva, hvilcka ej lärer bli särdeles månge eller stora, så hade han derigenom ej allenast tilfälle at göra sig vida namnkunnig, utan Academien ville ock se til, så snart hon kommer i bättre vilckor, huruledes hans möda och flit måtte med en viss belöning här vid Academien blifva ihogkommen.

3. Derpå gick Herr Höpken ut och kom efter en liten stund tilbaka, då han berättade honom vara nögd med den förestälning Academien behagat göra honom, och sagt det han väl ville gie sit arbete til Academien, men at Academien behagade sielf bestå al omkostnad, som dervid torde förorsakas. Detta fants vara mycket skäligt: ty blef han inkallad, då Hr Höpken lät honom förstå Academiens välbehag öfver hans utlåtande, och at hon uptog det såsom et tecken af hans välvilja emot det almenna; hvarföre hon ock nu ville taga honom til Academiens Ritmästare, med de vilkor som redan omordade äro. Hr Præsidenten viste honom sedan en blomma af Aconitum at göra prof uppå; men som den samma var något visnad, så lofvade han efter middagen skicka hem til honom en annan, den der skulle vara aldeles frisk. Blefvo ock några ritningar utur Hortu Clifortiano honom viste, och dermed tog han sit afträde.

4. Hr Brelin gaf sedan til Academien 2:ne tangenter af sin nya invention på strängiaspel, den ena til et liggande och den andra til et uprättstående instrument, hvarjemte han berättade, at desse tangenters mechanismus var så inrättad, at ingen skulle gierna kunna imitera dem, änskiönt at han toge det ena stycket från det andra. Academien betygade häröfver sin fägnad, och tangenterne lades i förvar.

5. Hr Höpken läste up et bref från Doctor Brandt, hvaruti han giör sin ursäkt, det han ej personligen har tilfälle at komma up i Academien och vederbörl:n tacka för den heder, Academien behagat deruti göra honom, at han får räknas för en medlem uti des Sälskap: önskar at kunna vara til någon tienst och försäkrar derjemte, at så mycket i hans förmågo står gerna bidraga til gagneliga vettenskapers upkomst. Blef således hans försäkrings skrift, som ock nu medfölgde, lagd ad acta, och hans namn bland ledamöterne efter ordningen infördt.

6. Hr Triwaldt läste up et af honom upfunnit och til Academien ingifvit nyt påfund af drefbänckar, som undfå sin värma af ånga: men bad derjemte, at Svenskan måtte lagas i bättre skick, emedan han dervid, som han behagade säja, ej varit så noga som vederbordt.

Academien betygade särdeles välbehag öfver et så vackert påfund; och slöt, at det nästa gång skal komma in uti des Acter.

7. Hr Præsidenten gorde en förfrågning vid det tilfälle detta vardt upläst: om man icke skulle kunna sluta ut ångan utur rören och ändock behålla hetan qvar; ty vid vissa tider på året, sade han, kan ångan vara god och vid andra åter skadelig; hvartil Hr Triwaldt svarade, at i fal denna invention skulle komma at brukas i orangerier, det sådant skal kunna skie igenom 2:ne slags rör, af hvilcka det ena är med och det andra utan små och fina hål.

8. Derpå läste Hr Præsidenten up et bref från Hr Celsius, deruti han upböd til Academien et af honom giordt försök om trästängers utvidgande i kiöld; hvilcket af Hr Höpken uplästes och var Academien til et synnerligt nöje, så at det jämväl faststältes, at ock detta nästa gång skulle komma in i Acterne.

9. Hr Præsidenten tilsporde Hr Ehrenswerd, huru snart han ville komma in med sin observation? Så snart, sade han, som han får tilfälle at göra behörigt rön derpå i torrväder, hvilcket oumgängeligen bör skie förut.

10. Likaledes förehölt Hr Præsidenten ock Hr Sahlberg, om han intet snart ville infinna sig med sit nya påfund at förvara trä ifrån förrutnelse? Hela staden, sade han, är nu blefven pikhogad at få se et så gagneligit påfund, hvaraf det meniga samhäldet skulle tilflyta så mycken förmon. Men Hr Sahlberg svarade, det han intet ännu ville uppenbara det, så för vissa orsaker skul, dem han nu intet ville nämna om, som enkannerl:n at han hölt före det vara ganska eftertänckeligt at uptäcka sådane ting, hvaraf våra grannar skulle göra sig en synnerlig förmon och förkofring. Detta mente Hr Præsidenten, at han för sin del intet kunde finna vara något skäl, hvarföre sådant skulle hållas lönt: och framdrog til exempel, at om vi skulle finna på et nytt sätt at göra bröd, hvaraf Norrlänningarne kunde hafva sin födo och uppehälle; måntro sådant borde endast för den orsaken skul nidtystas, at Ryssarne, som vistas under samma climat, torde äfven kunna gagna sig deraf? Hvilcket skulle strida emot naturen, lika som det vore, at iag intet ville göra mig sielf godt, när iag kunde, på det min granne ej eller måtte få något gagn deraf. Härvid kom jämväl at frågas, huruvida denne invention på något sätt vore så fatt, at våra grannar el:r fiender dermed kunde göra oss någon skada? i hvilcken händelse Hr Höpken hölt före, at Academien kunde uptäcka det allenast för Hans Kongl. May:tt; men Hr Præsid. svarade dertil, at utom det at det i sådant fall vore en ting, som lände til Auctorens enskylta heder, så at Academien intet borde eller kunde då befatta sig dermed, så är nu detta rön eller påfund ej så skickat, at våra fiender dermed hvarcken directe eller indirecte skulle kunna skada oss; ty, sade han, jemte någre af de öfrige Herrar Ledamöterne, hvad skada hade vi deraf, om vår grannes skiep länge kunde vara emot förrottnelse, när våra egne vore äfvenså varaktige? Men imedlertid ägde vi den heder, at invention hade först kommit från oss.

11. Hr Sahlberg framdrog hvarjehanda exempel at dermed visa denna inventionens riktighet, och sade derjemte, at den ingalunda vore kostsam: item at man dermed skulle kunna öfverstryka planckorne vid skieps bygnader och böja dem med långt större lätthet och varaktighet, än efter det nu vanliga sättet.

12. Hr Ahlström frågade, om ock siömasken icke skulle dermed kunna stängas från skieppen? Hvilcket Hr Sahlberg ville på det högsta försäkra, och sade, at aldrig någon mask skulle röra vid det trä, som därmed vore öfverstrukit.

13. Uppå ytterligare tilfrågan af Hr Præsidenten, om han icke ville uppenbara denna invention? svarade Hr Sahlberg, at han ännu ville förut något betäncka sig derpå, och dessförinnan upviste han et nyt påfund at göra gärdsgårdar af planterade pijlträn, hvarpå han jämväl framdrog en ritning; men han tog den sedermera åter til sig och lofvade ingifva den en annan gång, jemte en utförlig beskrifning deröfver.

14. Hr Ahlström frågade, om det skulle åstundas något från Marseille, så hade man nu tilfälle dertil med hans Svärfars skiep, som snart kommer at gå dit? Hr Præsidenten mente, at om någon skulle åstunda Coraller, så kunde de bäst fås på den orten, och nämde dervid om en Grefve vid namn Marselius, hvilcken på deras upfiskande gordt sig mycken möda och en stor omkostnad, samt gifvit ut deröfver en beskrifning.

15. Hr Ahlström talade ock något om et nytt påfund af kölnor, och lofvade låta bygga en sådan vid Höjentorp, och derpå gifva in i Academien en utförlig beskrifning derom. Härmed skildes Ledamöterne för denna gången åt.