Protokoll (beta)

1739 d. 18 Augusti. Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Sahlberg.
Hr Brelin.

1. Hr Nordenberg berättade, det han hade råkat Hr Ribbe, och at han bedt honom giöra sin ursäkt uti Academien, det han idag ej kunde vara tilstädes, emedan han blifvit befalt at före middagen vara ute vid Carlberg. Äfvenså upviste ock Hr Höpken et bref från bemälte Hr Ribbe, deruti han sammaledes giorde sin ursäckt.

2. Hr Ahlström gaf sedan up til Academien några sälsame svampar, som vuxit uti et skep mellan garneringen och utsidan. Hr Præsidenten kallade detta slaget Clavaria ramosissim cornu cervi referens, och lofvade framdeles närmare giöra sig kunnig om deras art och skickelse. Desförinnan skulle de förvaras här vid Academien.

3. Härvid kom at talas om et skåp, deruti desse, jemte flere dylika til Academien inkommande naturalia kunde samlas i förvar. Då Hr Nordenberg mente, at Academien kunde dertil taga et ledigt skåp utur det andra rummet och sättia det hit in, hvartil de öfrige Ledamöterne jämväl samtyckte, och beslöts, at vacktmästaren derom skulle tilsäijas.

4. Hr Sahlberg gaf sina utlofvade 120 dr kmt til Academien såsom en frivillig skänck, hvarföre samtel:e Herrar Ledamöterne yttrade sin taksamhet: och beslöto, at desse 120 dr skulle slås til pappers upköpande vid trycket. Ty tog ock Herr Salius dem til sig.

5. Sedan upläste Herr Höpken Hr Elvii svar til Academien på des til honom afgångne kallelse at vilja bli en medlem och ledamot uti des samfund. Och som han deruti tackade Academien för des gunstiga kallelse och utfäste sig gerna vilja gå Academien til handa, så mycket hos honom står, så blef nu hans namn infördt ibland Ledamöterne efter ordningen.

6. Derpå lät Hr Höpken Academien förstå, huruledes han ut grundat en omständighet, som han tyckte böra inflyta uti förtalet til Academiens Acter. Det händer, sade han, altför ofta, at et och annat gagneligt påfund blifver i glömskone inhvefvat och således inter artes deperditas räknat, endast för den orsak skull, at des uphofsman ej haft tilfälle at så kundgöra det i sin tid, at det hade kunnat vederbörl:n förvaras til efterkommanderne. Större delen af nva rön el:r påfund äro ock så skickade, at de i början väl synas ringa, men kunna dok med tiden igenom hvarjehanda upmärcksamhet och flit bringas up menniskomen til en otrolig förmon, allenast de blifva räddade utur sit första förgängelighets mörcker och framhafde uti det almenna liuset. Nu kunna sådane gagneliga stycken jämväl finnas här i riket af enskylte personer uptäkte, hvilcka ofta ej komma vidare, utan liksom dö bort tillika med sin första upletare, hvarmedelst det almenna och enskylta bästa mister alt för mycket i sådane ting, som, om de vore kunnige, torde gagna och främia mycken förkofring i landet. Och som Academiens sorgfälliga omhugsan lärer ibland annat jämväl syfta derpå, at så mycket hos henne står, söka framdraga sådane gagneliga påfund i liuset; så hemstälte han Ledamöternes godtfinnande, om icke detta Academiens ögnamärcke med få ord kunde omtalas i företalet? Hvilcket öfveralt blef samtykt och faststält, at följande mening skulle deruti inryckas, nembl:n

at Academiens ändamål ibland annat går der uppå ut, at rädda sådane påfund, som nu omtalte äro, från den förgängelighet, de äro underkastade, så länge de ibland få hemligt hållas och förvaras. Hvilcket ock straxt skedde.

7. Än upläste Hr Höpken et af Hr Ribbe insändt prof, hvarmedelst genera substantivorum uti Svenska tungomålet bäst skulle kunna skiljas och läras. Detta var enkannerl:n grundat på det slut, hvarmed et ord ändas in sensu definito. Academien uptog denna observation med särdeles välbehag; men vid Hr Höpens hemställande om det icke kunde införas i Academiens Acter? höllo Ledamöterne före, at detta vore et mål, som efter Grundreglornes innehåll, hvilcket ock nu uplästes, intet så enkannerl:n hörde til Academiens påsyftade ögnamärcke. Dessutan var detta et ärende, som kräfjer et granlaga öfverseende, innan det kan gifvas ut. Hvarföre det resolverades och påskrefs at förvaras, til des flere dylika observationer framdeles torde inkomma.

8. Hr Triwaldt berättade, at kopparstickaren, den han hade föreslagit til Academien, nu vore derute och väntade på Academiens ytterligare utslag angående kopparstickningen. Men som det nu ej var för hand några blommor, på hvilcka Academien ville at han skule visa prof af sin skickelighet, så blef han inkallader och tilsagd at nästa Onsdag, då Academien kommer tilsamman klåckan 10 för middagen, åter infinna sig at afhöra den förfatning Academien härom görandes varder.

9. Nu blef ock vaktmästaren inkallad och tilsagd at til samma tid upkalla Hr Henrichsson, som blifvit utnämd til Academiens Ritmästare.

10. Sedan kom man af et tilfälle at tala åtskilligt om Potatos, då Hr Sahlberg önskade för sin del, at denna fruckten måtte blifva mera kunnig och ymnigare i vårt land; ty, sade han, det är bekant huru mycket hvette här spilles bort årl:n til poudre och amidon el:r stärckelse, hvilcket alt väl kunde göras af potatos. Herr Triwaldt sade, at Spanioren måtte mycket väl veta gagna sig af denna fruckten; i ty han låter hela skepslastningarne komma in tid efter annan dermed i sit rike.

11. Hr Ahlström berättade, huruledes han uti Ahlingsåhs låtit plantera denne fruckten, och at derom skal finnas en beskrifning uti en liten piece, som angår fåraskiötslen. Det är bekant, sade han, at man kan göra bröd deraf, men huruledes och på hvad vis det bäst bör tilredas har ej varit så kunnigt. Han förkastade jämväl det gamla sättet, som plägade ske igenom stampning, torkning och malning, och sade det vara långt bättre at först koka frukten, och sedan den blifvit genom blöt, skilja skalen derifrån med händerne, och omsider blanda den med något miöl, då deraf skal bli tämmel:n godt bröd.

12. Hr Præsidenten sporde Hr Brelin til, om han ville gifva in til Academien något prof af sit nya påfund? Hvartil han svarade, det han nu väl gierna ville gifva in et helt instrument, i fal hans vilckor sådant skulle tillåta, dock låfvade han nu upgifva et par tangenter at dermed visa sielfva inventionen.

13. Af det tilfället något blef talat om potatos påminte Hr Præsidenten sig en frukt Latyrus radice tuberosa kallad, som skal med stor förmon växa uti Holland, och jämväl kunna trifvas här; ty han hade sielf sedt henne i Upsala. Denna skal vara ganska god och gagnelig, och han önskade, at hon här ock måtte bli införd och planterad.

14. Än berättade han, huruledes Hr Wallerius uptänkt et nyt påfund, hvarmed särskilt skal kunna utvisas hvarjehanda metaller, hvilket uti mineralogien torde kunna göra et godt gagn.

15. Härvid talte Hr Ahlström om en man nedre vid Ahlingsåhs, hvilken upfunnit et nytt och särdeles sätt på slagruta, som skulle slå på särskilte sorter af metaller; men Hr Præsidenten hölt före, at detta är bara et uppenbart svek, hvarigenom vår nation blifvit mer än altför ofta sveken af fremmande, och ville således intet tala derom.

Men Hr Höpken mente, det Academien ej borde förskiuta någon ting, utan taga emot så det, som synes ringa och mörkt, som ock det tydel:a och klara, ty af en ringa början hafva många stora och dråpeliga påfund upkommit. Ja, sade Hr Triwaldt, de fleste ting i verlden hafva mer af en händelse än a priori blifvit uptäckte. Men det stannade sedan härvid.

16. Sedan yrckade Hr Triwaldt derpå, at Academien ville förstärcka sig med skickel:e Ledamöter, som här i staden kunde vara vistande. Och som handelen är en del af Academiens syslor, så föreslog han Hr Plomgren til en medlem i Academien, hvilcken deruti skal äga en synnerlig insikt, och derföre kunna ej allenast förskrifva et och annat, enkannerl:n hvarjehanda frön at här göra försök med, utan ock i practiquen gifva Academien åtskilligt vid handen om handelens rörelse i särskilte orter. Härvid upläste Hr Höpken något af Grundreglorne, och sedan resolverades: at detta förslaget om Hr Plomgren skulle lägas på bordet, at voteras om efter 14 dagar.

17. Och som Stykgiutaren Hr Mejer länge sedan blifvit utnämd til Ledamot, så påtog sig Hr Triwaldt at kalla honom up til nästa gång; hvarpå han ock till slut påminte, om icke Herr Brelin ville upgifva et af honom upfunnit lim, som intet af vatn skal kunna uplösas; hvilcket Hr Brelin lofvade gifva in det, så snart han kommer i något stånd.

Hvarpå denna sammankomst slutades.