Protokoll (beta)

1739 d. 15 Aug. Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Brelin.

1. Hr Baron Höpken lät Academien förstå, huruledes han fådt svar från Hr Wallerius uppå Academiens til honom afgångne kallelse bref, hvilcket svar nu uplästes, och sedan infördes hans namn ibland Ledamöterne efter ordningen.

2. Sammaledes uplästes utaf Hr Baron Höpken en til Academien af Hr Ribbe ingifven anmärckning öfver en mansperson, som hade haft svarta starren, och derjemte varit lam uti den högra armen och handen, men endast och allenast genom upkastningsmedel återvunnit sin hälsa, jemte mästadelen af sin syn, hvilcken skrift jämväl lades ad acta.

3. Härvid yttrade sig Hr Ribbe, det han funnit, at folcket ingen städes i hela Europa vore så mycket besvärade med ögnesiuka och blinhet som här i norden. Och ehuruväl han intet kunde säija hvaraf sådant enkannerl:n skulle komma, antingen af climatet, näringen, eller någon annan tilfällighet, så önskade han likväl för sin del, at derom vid tilfälle måtte blifva undersökt, och at tienlige hielpemedel derföre måtte bli uptäckte.

4. Ledamöterne funno detta hemställandet vara ganska billigt, och Hr Triwaldt tog sig deraf tilfälle at berätta, huruledes han igenom en af Engelska Societeten upgifven relation en gång hulpit en person från döden. Han hade uti tungan fådt stenpassion, hvaraf hon småningom begynt så svälla up, at det började bli fara om hans lif; men efter den uplysning Hr Triwaldt sig förvärfvat af berörde Societets acter, har han låtit tilse, hvaruti siukdomen bestod, och omsider förmåt en fältskiär öpna tungan. på både sidor, då derutur tagits 2:ne stenar, hvarefter den siuka småningom fick sin hälsa igen. Hvaraf kan skiönias, sade han, hvad gagn och förmon dylika rön kunna vid hvarjehanda tilfällen åstadkomma. Detta styrktes än ytterligare af Hr Brelins intygan, som talade om, huruledes han hade haft sten i tungan, som af sig sielf brutit sig ut.

5. Härpå gaf Hr Ahlström til Academien de utlofvade 300 dr kmt, samt en ducat til tryckets omkostning. Hr Höpken tog de 300 drna til sig, och Hr Salvius, som kommer at betala å Academiens vägnar tryckare lönen, tog ducaten i förvar.

6. Herr Præsidenten upläste sedan et bref från Hr Roberg, deruti han begiärer förteckning på Academiens Herrar Ledamöter, jemte de förskotter, som redan til Academien kunde vara giorde, på det at han ock måtte efterkomma sin lofven. Hvilcket Herr Præsidenten lofvade med nästa post honom tilsända.

7. Härvid talade Hr Sahlberg om en berättelse, som Hr Roberg skal äga, hvarutinnan utförl:n skal vara omrördt, huruledes et fruntimmer på et synnerligit sätt blifvit hulpen från stenpassion. Hvilcken beskrifning han önskade, at Herr Roberg ville sända hit in til Academien.

8. Ytterligare gaf ock Hr Sahlberg til känna, at han talt med Hr Henrichsson, hvilcken blifvit til Academiens Ritmästare utnämd: och när Hr Sahlberg sagt honom Academiens behag, har han utlåtit sig at ej allenast vara nögd dermed, utan ock at han för detta första quartalet intet ville hafva någon betalning. Sedan skickades vacktmästaren efter några stycken, som han hade giordt, de der sedan blefvo upviste. Men som Academien ännu intet ville fästa sig vid någon viss, för än hon om des skickelighet blir aldeles öfvertygad; så resolverades:
at Hr Henrichsson skulle kallas up til nästa lögerdag, då Academien vil gie honom en el:r 2 blommor at visa prof uppå, och sedan yttra sig närmare häröfver.

9. Härefter kom åtskilligt i öfvervägande angående censuren, och som Academien vid sidsta sammanträdet hade beslutit at taga Censor in til ledamot, på det han i detta ärendet måtte vara så mycket villigare at giöra Academien biträde; men nu vid närmare skiärskådande mente, at han för sina många embetes syslor skull intet kunde hinna med at gagna Academien med några nya rön, hvilcket likväl bör vara hennes närmaste syftemål, enär någon ny Ledamot skal intagas; altså hemstälte Hr Præsidenten, om icke man kunde vedergälla hans besvär med en eller 2 ducater?

10. Härvid påminte Hr Höpken, huru det kunde hända, at som detta ännu är en späd inrättning, hvilcken ännu intet fåt något publiquet fäste at trygga sig vid, och Censoris instruction innehåller, at han bör förfråga sig uti Cancellie collegio, huru han skall förhålla sig, enär något synnerligt mål förefaller i hans sysla; ty torde det jämväl nu gifva honom tilfälle dertil, hälst om man begierte, at han under Wettenskaps Academiens namn skulle censurera den utgående Acten; hvilcket visserl:n skulle föda af sig en stor ledsamhet. Nu, at förekomma alt sådant i tid, hemstälte han Academiens godtfinnande, om icke det vore bäst, at man nu förut i underdånighet sökte Hans Kgl. May:ts nådiga privilegium under det namn, at ingen skulle få trycka efter Academiens Acter? Hvilcket förslag behagade Herrar Ledamöterne så mycket mer, som de mente, at Academien ändå kunde framdeles kalla honom til Ledamot, der omständigheterne sådant fordra skulle. Hvarföre det ock resolverades:
at Hr Secreteraren skulle sätta up denna skrift til Hans Kongl. May:tt, på sätt som redan omordat är, och nästa gång hafva den up med sig til justerande.

11. Dernäst föredrog Hr Höpken, huruledes Grundreglorne ej voro nog tydelige eller tilräckelige, enkannerl:n vid det tilfället, som Præsidenten kommer at sättas af. och til; ty sedan den förra Præsidenten igenom sit förda tal til Academien afträdt sin sysla, så måste ju någon å Academiens vägnar svara dertil och liksom påminna Ledamöter at skrida til et nytt Præsidents vahl, hvilcket efter hans mening borde höra Secreteraren til. Nu finnes intet uti Grundreglorne något derom; och derföre upläste han några §§, som af honom blifvit upsatte så i detta målet, som ang:de hvad mera vid samma tilfälle borde tagas vara på; hvilcka alment blefvo gillade, och beslöts, at de skola renskrifvas och i Grundreglorne inhäftas.

12. Hr Faggot lät Acad. förstå, at han på 8 dagar täncker vistas på landet.

13. Sedan lästes up så väl Polhems bref, som hans tanckar öfver Mechaniquen. Hvilcka lades ad acta. Och så skildes Ledamöterne åt.