Protokoll (beta)

1739 den 11 Augusti.
Närvarande
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.

1. Sedan Hr Mag. Brelin blifvit införd, lät Hr Præsidenten honom förstå, huruledes Academien samtyckt till de Ledamöters hemställande, hvilcka varit af henne utsedde at närmare röna hans nya påfund, och at hon för den skull nu ville taga honom in til medlem uti sit Sälskap, med den säkra tilförsickt, at han ej underlåta lärer i et godt förtroende söka at idka de ärender, som lända til Academiens föresatte afsickt. Derpå hölt Hr Brelin et tal til Academien, hvartil Hr Höpken å Academiens vägnar svarade, hvilcka tal, jemte Hr Brelins försäkrings skrift, lades ad acta.

2. Sedan läste Hr Höpken up en skrift, som Hr Sahlstedt ingifvit til Academien, hvaruti han begärer at bli emottagen til at brukas vid afskrifningar eller ock protocollets förande. Hr Præsidenten frågade, om mannen giordt sig bekant igenom någon synnerl: vettenskap? Hvar till Hr Höpken svarade, det han ej sådant hördt vidare, än at han skall vara qvicker och studerat efter det vanliga sättet. Och som Hr Salvius uppå tilfrågan lofvade sig vilja sörja för protocollerne, trycket och acternes förvarande, så fant Academien ej nödigt at ännu taga någon in, förr än Hr Salvius sielf derom giör påminnelse, i fall arbetet framdeles skulle mera ökas, än han hinner med at fulgiöra. Imedlertid samtyckte Academiens Herrar Ledamöter dertill, at Hr Höpken skulle vid tilfälle läta honom förstå, uti hvad slut Academien häröfver stannat.

3. Dernäst läste Hr Höpken up et af honom sammansatt företal til Acterne, som komma at tryckas, hvilcket öfveralt blef gillat och faststält.

4. Protocollet af d. 8 hujus justerades. Hvarefter Herr Faggot gaf sina 18 dr til trycket.

5. Præses lät Academien förstå, huruledes Hr Walraw, som sidsta gången föreslogs at blifva til Ledamot och Academiens Ritmästare intagen, nu mera giordt sin ursäckt, hvarvid blef yrkat derpå, at den, som nu vid Academiens späda början försakar des välmenta tilbod, skulle framdeles, då hon förmodel:n kommer i större credit, aldrig böra niuta den förmon.

6. Sedan föreslogs Hr Henrichsson til Ritmästare och Ledamot i Academien, så vida han i perspective ritning skall enkannerl:n äga mycken färdighet: och Hr Höpken påtog sig at tala med honom derom.

7. Hr Triwaldt upviste et prof af den kopparstickarens arbete, som han tänckte at betiena sig af vid detta första quartalets Acter; hvaraf Hr Præsidenten fick tilfälle at hemställa Academiens Herrar Ledamöter, om icke devisen, som kommer at stå öfver den redan faststälte sinnesbilden, kunde skie på Svenska, och heta
För Efterkommande,
hvilcket så mycket snarare fik tycke och bifall, som dermed ej allenast kunde förstås, at man med denna inrättning haft afsickt så väl på tilkommande tiders folck och deras bästa, som ock på hvarjehanda nyttiga konsters och vettenskapers upodlande och vidare utvidgande.

8. Hr Præsidenten frågade, at som Academien ej kan undgå at låta censurera de Acter, som under hennes namn komma at tryckas, och dervid torde bli någon utgift; så ville Herrar Ledamöterne nu yttra sina tanckar deröfver. Hvarvid Hr Höpken för sin del mente, at det ingalunda skulle vara orådeligt, till förekommande af alla dervid befarade olägenheter, at taga in Herr Censor til medlem i Academien, hälst som det är bekant, at han dessutom är en vitter och lärd man. Hvilcket samtycktes, och Hr Ahlström påtog sig at tala med honom derom.

9. Derpå kom vacktmästaren in och berättade, at Hr Doctor Celsius nu vore kommen i mening at blifva inkallad och till Ledamot i Academien emottagen: hvarföre han ock straxt blef införd, då Hr Præsidenten betygade Academiens fägnad deröfver, at hon nu fick sluta in uti sit sälskap en man, som igenom så många snilleprof giordt sig i hela den lärda verlden vida bekant.

10. Hr Celsius hölt derpå et kort tal til Academien, deruti han först tackade henne för den synnerl:e heder, som hon behagat tilskynda honom igenom det, at hon kallat honom til en medlem uti des lofvärde Samfund, önskade at kunna i denna sin höga ålderdom och många embetes syslor giöra henne det biträde, som hon af honom sig förväntar; men försäkrade derhos at ej underlåta i all möjelig flit och åhoga söka at gå Academien till handa; hvarmed han lemnade sig uti Academiens ynnest och vänskap.

11. Hr Höpken svarade härpå å Academiens vägnar, hvilcket svar tillika med Hr Celsii försäkrings skrift lades at förvaras ibland Academiens skrifter.

12 Sedan läste Hr Höpken up et af en obekant man til Academien insändt förslag om skoglösa orters hielp: och efter något öfverläggande fant Academien för godt at följande slut derom skulle i des Acter framdeles inryckas, nembl:n:

Ehuru härlig afsickten är med detta förslaget, så måste Academien väl tilstå, at några svårigheter henne i anseende til värckställigheten deraf förekommit, hvilcka lättast kunde häfvas, så framt välbemälte Auctor ville förunna Academien hedern af en närmare bekantskap och en förtroligare öfverlägning härom.

Hvilcken mening påskrefs at nästa gång föras in uti Acten.

13 Vid detta tilfället kom man at resonnera åtskilligt om torftagning til bränsle, då Hr Ahlström lofvade utarbeta och til Academien ingifva sina tanckar igenom rönta försök om det målet. Han berättade, at han uti Ahlingsåhs brackt detta ibland annat i värcket, som han förmodade med tiden skulle föra mycket gagn med sig. Och vid det Hr Præsidenten utlät sig, det han för sin del mente, at denna torf plägade upblandas med något, som giör henne så mycket mera eldfängig; hvaremot Hr Ahlström nekade sådant plägar skie, och til bevis deraf framdrog han kortel:n den process, som han sedt i Holland, derest et slags torf skall först tagas up utur vatnet, sedan lägges hon i pråmar med dubla botnar, af hvilcka den öfre är fulborader med små hål, hvarigenom vatnet löper ifrån jorden nid på andra botnen, och drages sedan derifrån up igenom pumpar utur pråmen. Derpå lägges denna blöta jorden ut vid stranden på lafvar at torckas uti solen, och när hon omsider blifvit så torr, at hon kan handteras, skiäres hon derifrån lös, och föres til de rum, derest hon sedan förvaras under tak til nödigt behof.

14. Hr Triwald gaf Academien at förstå hvad särdeles gagn och förmån det skulle giöra i landet, om torfbränneriet blefve alment infört, och sade derhos, at han för 8 år sedan vid Wedewåg funnit, at det der giordt en besparing emot veden til 1 dr och 8 s. til et stafrum ved.

15. Hr Sahlberg berättade, at alträ, som talas om i omtalte förslaget, intet skal vara så godt til stängslers planterande som pijl: hvilcket han sade sig hafva försökt vid en gård i Upland Norrö kallad, hvarföre han ock låfvade at derom komma in med en beskrifning til Academien.

16. Hr Præses tilsporde Ledamöterne, huru snart de ville komma in med sina observationer? Då Herr Triwaldt svarade, at han hade sit arbete allaredan färdigt.

17. Äntel:n kom man at tala mycket om receptet ang:de stenpassion, som förra gången blef i Academien upläst. Och Herr Præses tviflade om detta kunde vara at lita på, fast än det uti Gazetterne funnits vara infördt. Men Hr Triwaldt ville försäkra, at de Gazetter, som skrifvas från Weithall, äro aldeles tilförlitelige, och Hr Ahlström låfvade at taga dem nästa gång up med sig.

18. Hr Triwaldt framdrog utur en bok åtskillige attester, utgifne af dem, som blifvit hulpne härmed, och hemstälte om icke de kunde tillika med receptet i Academiens Acter inryckas. Men

19. Hr Sahlberg mente, at man ej borde förhasta sig dermed. Detta är et påfund, sade han, som af fremmande blifvit upfunnit, och viste för den skuld ej, huruvida Academien kunde giöra sig någon heder deraf, vidare än at hon ville gifva ut det till allmän efterrättelse för sina landsmän, hvilcket ingalunda kunde skie til Academiens credit, med mindre här icke förut blifva försök el:r prof anstälte; och som han nu bekommit de snäckor, som fordras dertil, ty kunde Hr Præsidenten förut låta giöra försök på 2 el:r 3 personer, då det sedan med så mycket större tryghet kunde gifvas ut. Detta funno Hr Ledamöterne vara så mycket rådeligare, som hvarcken Hr Præsid:en el:r Hr Ribbe sågo, huru de deruti införde species voro så solventia, at stenen dymedelst skulle gå til grus sönder.

Härmed skildes Herrar Ledamöterne från hvarannan.