Protokoll (beta)

1739 d. 8 Augusti.
Præsidenten Hr Linnæus.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Faggot.
Hr Sahlberg.

1. Sedan protocollet af den 5 Augusti var justerat, blef Majoren Pilgren, som nu skulle introduceras, emottagen och införd: då Hr Præsidenten lät honom förstå, huruledes Academien velat utse honom til medlem uti sit Sälskap.

2. Herr Pilgren hölt deruppå sit tal til Academien: och som han enkannerl:n af Academien blifvit til den ändan emottagen, at han skulle söka at hielpa vårt Svenska tungomål til sin forna häfd och skiärhet igen, hälst i de Acter, som framdeles under Academiens namn komma at gifvas ut igenom trycket, så gick ock nu hela hans tal ut på detta ämnet, och Hr B. Höpken svarade honom derpå å Academiens vägnar, hvilcka tal jemte Hr Pilgrens försäkrings skrift lades ad acta.

3. Derpå upläste Hr B. Höpken et til honom skrifvit bref från Major Rosensten af d. 3 Aug., deruti han ej allenast itererade sin förra til Academien giorde begäran, utan insände jämväl ännu några flere af sina anmärckningar vid landtculturen. I följe hvaraf Hr Höpken hemstälte Academiens godtfinnande, om icke Herr Rosensten, som värckel. synes äga stor kundskap uti landthushåldningen, nu kunde til Ledamot bli emottagen?

4. Imedlertid uplästes några stycken af hans anmärckningar, enkannerl:n om flygsand. Hvarvid Hr Præses giorde hvarjehanda påminnelser: och änskiönt Academiens Herrar Ledamöter ej annat kunde än berömma Hr Rosenstens goda upsåt för det en intimation skall slås ut uppå en tafla dagen förut, enär Ledamöterne skola ordinairt Onsdagar och Lögerdagar träda tilsamman. Hvarmed denna sammankomst slutades. allmenna, så pröfvade de likvist detta ärendet vara af sådan vikt, at det med synnerlig flit af Academien borde öfverläggas, innan något deruti kunde giöras allment til fäderneslandets gagn och bästa.

5. Hvarföre ock Hr Præses ytterligare hemstälte, om man icke skulle skrifva honom til på det sättet, at derest han vore sinnad at låta utgå sit arbete angående landthushåldningen. särskildt af trycket, så vore det et mål, hvarmed Academien ej kunde hafva något at skaffa. Men derest han i något mål ville framdeles tiena Academien, så skulle hon gerna se, at han gofve up sådane observationer vid landthushåldningen, som grunda sig på accurate experimenter.

6. Hvilcket ej allenast alment beviljades, utan Hr Faggot fick ock häraf tilfälle at yrcka derpå, huru oumgängelige slika experimenter vore vid alla de måls öfvervägande, som lända til landtœconomiens upbringande i riket. Academien, sade han, kan aldrig vinna någon credit igenom sina Acter, mycket mindre kan det almenna af dem vänta någon uplysning til förkofring i en god och gagnelig näring, så framt Academien vil grunda sig på lösa förslager, och intet låter det vara sit enkannerl. ögnamärcke at utröna sådane sanningar, som igenom behörige experimenter eller försök äro granneliga upletade, dem hon sedan med så mycket större visshet kan allment till menighetens efterrättelse kunnige giöra. E. g. vid åkerbruket och des upodlande synes man böra taga vara på hvarjehanda omständigheter, som
1mo väderleken före, under och efter såningstiden.
2do. Ortens eller åkerens belägenhet vid siö, elf eller morass, på slättmarck eller i skogsbygd, på hög eller låglänt ställe, på lutande backe eller kulle, och emot hvilcket väderstreck åkeren enkannerl:n vetter sig etc.
3. Jordmonens art, antingen den är svartmylla, klappur, sand, lera, eller ock huru stor blanning han kan äga af desse eller flere slags jordmoner; när åkeren blifvit giödd och med hvad giödsell, och så vidare.
4. Säden til des art och ansning, om den varit ritorr eller ej om den blifvit stöpt förr än den såddes och på hvad sätt det skiedt, om den blifvit förd från et kallare climat eller tvert om, antingen den tilförene växt uti magrare eller fetare jord, och så ytterligare.
5. Sielfva åkerens plöjande, huru ofta och vid hvilcken tid på året det skiedt, jemte sånings sättet, om säden blifvit glest eller tätt, grunt eller diupt i jorden sådd etc.
6. Climatets synnerl. skickelse och omskiften vid alla årsens tider. Med hvad mera, som oumgängel:n tarfvas til uplysning, förr än Academien kan yttra sig något vist uti de mål, som syfta på landthushålningens bätring och förkofring. Detta hemställandet funno samtel:e Academiens Ledamöter vara mycket skiäligt och billigt.

7. Under det Hr Præsidenten yrckade på votering om Hr Rosensten skulle til Ledamot emottagas eller ej, steg Hr Salvius up och hemstälte Academien, om icke han efter Grundreglornes tydel:e innehåll skulle tillika med andre Ledamöter i Academien få äga votum: hvarpå Hr Præsidenten bad honom stiga ut i förmaket, och efter något litet öfverläggande blef han inkallad, då Herr Præsidenten förklarade honom Academiens deröfver fäldte utslag: nembl:n
At hon så mycket mindre kan betaga honom den begärte förmon at jemte andre vid omröstningar äga votum eller stämma, som Academiens Grundreglor tydel:n stadga, at den, som förer Academiens protocoll, sådant värckel:n åtniuta bör.

8. Derpå gick omröstningen genom hoprullade sedlar för sig, och resolverades efter pluraliteten, at Herr Rosensten skulle til Ledamot intagas i Academien.

9. Hr Sahlberg framtedde sedan för Academien et af honom upfunnit påfund, hvarmedelst järnplåtar och taktegell kunde öfverstrykas til ständigare nyttiande, än alment skier. Det var i stället för olja och rödfärga, at bruka tiera och kimrök, hvarigenom efter hans mening 77 dr skulle vinnas i jemnförelse emot de nu vanliga takteglen. Detta fant Academiens Herrar Ledamöter för godt, och Hr Nordenberg bekräftade för sin del samma förslag af et exempel af Finnarne, hvilcka i stället för rödfärga skola pläga öfverstryka sina hus med tiära blandad ihop med kohl. Herr Triwaldt yttrade sig, at detta påfundet borde utrönas igenom vissa försök, innan deruti något kunde slutas; ty han mente, at den svarta färgen, som kimröken förer med sig, vore altför böjelig at taga solhetan til sig, hvarigenom, efter hans mening, skulle åstadkommas en häftig utdunstning, som snarare torde tära plåten sönder, än man kunde förmoda. Det medgaf han, at rödfärgan är en corrosif materia, och önskade at i des ställe kunde uptänckas någon annan färg än den kimröken äger; hvilcket Hr Sahlberg tviflade kunna gies.

10. Ytterligare framviste Herr Sahlberg en annan invention at kunna mäta mihlarne på vägen uti vagnen eller chaisen med mycken behändighet, och så fort som hästen går.

Men Hr Faggot sade, at denna invention kunde så mycket mindre anses för ny, som den tilförene med växelhiul är nogsamt bekant: hvilcket senare påfund, ehuru det i vissa mål är bättre än det förra, så har det ändock sin ofulkomlighet med sig, hvilcken kommer enkannerl:n deraf, at man intet altid kan råka at köra ända fram, utan man svinckar gierna nu til höger och nu til vänster: jämte det at marcken aldrig är så jämn, at ju icke hiulen komma at stöta emot något, hvarigenom händer, at man antingen giör för fort eller för långsamt sin uträkning, och mister eller öfverstiger så mycket på vägen, som hiulet skuttar fram eller ock stöter tilbaka.

11. Herr Præsidenten tilsporde Hr Pilgren, om han icke ville igenomse detta första quartalets acter och deruti höfsa Svänskan, innan de gifvas ut af trycket? Hvartil Hr Pilgren svarade, at ehuru villig han vore dertil, så nödgade likväl hans angelägenheter honom til en resa nid åt Östergöln at der efterse sin lilla ägendom: men ville likvist se til, at han skulle vara tilbaka här efter 2 högst 8 veckor. Och som Acten för första quartalet intet kommer ut förr än i Septemb. månads slut, så mente han sig kunna likafult giöra Academien i detta mål nöje. Hvilcket pröfvades för godt öfveralt.

12. Ytterligare tilsporde Hr Præsidenten Academiens Ledamöter hvad papper skulle tagas til trycket? och upviste derhos et slags Holländskt papper, som skulle kosta 18 dr riset, hvilcket giör til 500 exemplar à 8 arck exempl. 8 rijs 6 böcker och 16 arck 150 dr kmt, utan at räkna de arck, som vid corecturen komma til spillo vid hvart och et tryck, som särskildt bör bestås.

13. Hr Sahlberg, som lofvat förskiuta papper til trycket för detta första quartalet, sade, at han allaredan dertil destinerat l20 dr. Academien tackade honom derföre och sade sig villja ersätta bristen.

14. Derpå kom Hr Ribbe fram och skiänckte til Academien de 108, som han tilförene hade lofvat. Hvilcka p:r Hr Secreteraren tog til sig. Utom dess gaf han til trycket ....... 1 Duc.
äfvenså Hr Præsidenten .... 1 Duc.
Hr Höpken .............. 1 Duc.
Hr Triwaldt .............. 1 Duc.
Hr Nordenberg för sig .......... 1 Duc.
för sin bror .............. 1 Duc.
Hr Sahlberg .............. 1 Duc.
Hr Pilgren .............. 1 Duc.
_________
8 st.

15. Hr Höpken löste alla desse 8 ducat til sig emot 1/2 dr kmts lage och gaf dem til Hr Salvius at förvaras, så at hela denne summan stiger sig til 148 dr. Hr Faggot lofvade gifva sin ducat en annan gång.

16. Hr Höpken berättade sedan, huruledes han tillika med Hr Triwaldt och Herr Faggot varit hos Hr Brelin och sedt på hans nya invention. Och som detta var något särdeles, så hemstälte han, om icke Hr Brelin kunde nästa gång intagas til Ledamot, hvilcket öfveralt biföls.

17. Slutel:n tilsade Hr Præsidenten Ledamöterne, at de ville inställa sig i rättan tid efter intimation, och at den, som intet hade tilfälle at komma tilstädes, borde i tid gifva sina förfal Academien til känna, hvartil alla gofvo deras samtycke.

18. Hr Höpken läste sedan up så väl Hr Klingenstiernas, som Hr Lieutenanten Nordenbergs svar på Academiens kallelse bref, hvarmed denna sammankomst slutades