Protokoll (beta)

1739 d. 25 Iulii. Närvarande
Vice Præsidenten Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Cederhielm.
Hr Ehrenswerd.
Hr Tilas.
Hr Ribbe.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.

1. Academien hade denna gången enkannerl:n kommit tilsamman at emottaga General Majoren Hr Stobée til ledamot uti des Sälskap. Och som han nu var til den ändan upkommen, så blef han ock genast införd och utaf Hr vice Præsidenten med et litet tal emottagen. Hvarpå Hr Stobée hölt et tahl til Academien, deruti han först erkiände med särdeles vördnad den heder, som Academien täckts visa honom, at hon velat taga honom til en ledamot. Hvarjemte han tilstod, at mycket hos honom felas kunde, som i et så vittert sälskap vore tienligit at förebringa: men så ville han likvist biuda til med all möjelig flit at upfylla hvad hos honom felas eller brista kan, så at Academien ej måtte få tilfälle at ångra det vahl, hon nu igenom des intagande til ledamot behagat giöra. 

Häruppå svarade Hr B. Cederhielm å Academiens vägnar med et tahl, som lades ad acta: och Herr Stobée  öfvergaf til Academien sin försäkrings skrift.

2. Hr Höpken läste sedan up några Capitel af Grundreglorne, och när det var slutat, föredrog Hr Höpken, huruledes han hade bekommit et bref från Major Rosensten dat. Halmstad d. 21 Iunii, deruti bemälte Rosensten begiärar blifva en Ledamot uti Wettenskaps Academien. Och som Herrar Ledamöterne nu under Rötmånaden intet varit sinnade at träda tilsamman: så gaf Hr Höpken Academien til känna, det han at vinna tiden ej undgå kunnat straxt efter inhändigandet svara til samma bref på det sättet, at han ville föredraga hans åstundan, så snart Academien kommer tillsamman. Derpå lästes sielfva brefvet up tillika med den dervid bifogade underrättelsen om et arbete, som bemälte Hr Rosensten låfvar låta komma ut på trycket angående åker- och ängsbruk i Sverige, hvilcket skal bestå af 54 capitel, med mera.

3. Hraf fick man tilfälle at. raisonnera åtskilligt om hvarjehanda utsädes art och godhet. Exempli gratia: uti brefvet vil Hr Rosensten säija, at den stora och med konst updrefne säden, som är vuxen i en altför fetgiödd jord, intet skal dåga uti stora ordinairt giödde åkrar til utsäde: ty den drager, som han menar, första året ut all näringssaften utur jorden, så at den intet förmår de följande åren gifva någon särdeles frukt från sig. Häremot mente Hr Cederhielm, at den säd til exempel, som i år sås, skal nästa år drifvas til högre växt och så consequenter til en naturligare fulkomlighet, ju oftare hon förplantas.

4. Vidare säger Rosensten uti sit bref, det han af förfarenheten funnit, at den säd, som växt i kallare climat, lyckas om hon blifver såd i et varmare. Hvaremot Hr Cederhielm mente, at det intet altid håller prof, och framdrog til exempel deraf det podoliska hvetet, som föres hit från varmare länder, men trifves likvist med särdeles framgång här i riket, hvarest är mycket kallare climat. Dertil svarade Hr Triwaldt, at det podoliska hvetet eller kornet har ock der kunnat vara vuxit i svartmylla, och blifvit här sådt i sandjord, som drifver säden starckare.

5. Hr Cederhielm sade ytterligare, det han funnit, at stöpter säd intet altid är rådeligt at bruka, ty den slår gierna felt, hälst när väta infaller. Hvartil Hr Stobée och Hr Nordenberg svarade, at det intet gierna slår felt, allenast kornen, sedan de äro stöpte, blifva torckade, innan de sås.

6. Vi äga, sade Hr Sahlberg, många vackra böcker skrefne om åkerbruket: vore allenast at önska, det någon ville taga på sig den mödan at utur dem samla det bästa, som mäst kan efterföljas. Hr StobÉE önskade för sin del, at man kunde utleta den bästa såningstiden: emedan man finner altför ofta, at 2:ne kunna så lika god säd i lika god jord, men den ena, antingen han sådt några dagar förr eller senare än den andra, vinner dermed så mycket som hans granne förlorar. Hr Ahlström berättade, at förfarne åkermän derföre pläga smaka och luckta på jorden och veta deraf at säija när hon är såningsför. Hr Triwaldt mente för sin del, at stöpandet här i Sveriget skulle vara ej mindre nödigt än nyttigt, för climatets hårdhet skull, men at höstsäd intet behöfves så stöpas som vårsäden. Hr Sahlberg sade, at åkerbruket lider ock mycket derigenom, at sädeskornen ej komma så diupt i jorden, som vederbör. Herr Cederhielm mente, at svafvel torde äga en födande kraft med sig för säden, hälst som han funnit, at som jorden omkring Gudheim i Wästergiötland är mycket svafvelfull, så bär hon ock en rik välsignelse på hvarjehanda säd; men Hr Nordenberg svarade dertil, at Sulphur crudum intet skal vara godt, men. väl ask- eller lutsalt, som efter hans mening aldrabäst skall hielpa sädesväxten fort.

7. Hr Præses frågade Ledamöterne, om ingen kiände Hr Rosensten och om han skulle til ledamot intagas? Hvartil Hr Stobée svarade, at han kände honom tämmel:n väl, och at han vore i landthushåldningen nog inkommen.

Och beslöts, at förslaget om Hr Rosensten skulle efter Grundreglornes innehåll läggas på bordet, at röstas öfver efter 14 dagar.

8. Herr Höpken gaf Academien vid handen, huruledes han låtit sig vara angelägit at skaffa Academien en beskiedelig boktryckare, och mente, at man skulle komma bäst öfverens med Boktryckaren Greifing, som gift sig med Schneiders äncka. Härvid påminte Herr Triwald, om man icke kunde undgå at förbinda sig til någon viss, eller ock at man accorderade med någon allenast på en viss tid, til des man finge se, huru stor åtgång man kan få: men Herr Höpken svarade, at man näppel:n på sådant sätt lärer få någon entrepreneur; ty den, som inlåter sig på vinst och förlust i första utgiften, lärer ock vilja niuta fruckten deraf, utan at den skall komma någon annan till godo.

9. Herr Triwaldt berättade, at han allaredan hade sit arbete färdigt för detta första quartalet: enär Hr vice Præsidenten giorde påminnelse derom hos Ledamöterne, at hvar och en för sig ville vara omtänckt at låta deras under händer varande arbeten vinna mognad til den föresatte terminen.

10. Derpå justerades protocollet af den 20 Iunii.

11. Herr Stobée gaf Academien vid handen, huruledes Hans Kongl. M:tt i nåder befalt honom at resa nid åt landet på en fästnings commission, och at han för den skuld nu snart skulle företaga sig samma resa, hvarföre han ock ursäcktade sig, det han nu vid detta quartalet ej kunde afgifva til Academien några rön eller försök.

12. Slutel:n gaf ock Hr Tilas til känna, det han i morgon eller dagen efter tänckte för sina angelägenheter skul at resa up til Garpenberg i Bergslagen.

13. Innan Herrar Ledamöterne nu skildes åt, lät vice Præsidenten Hr Ahlström Academien förstå, det han fåt veta, at Hr Commercie Rådet Polhem nästa vecka lärer komma in till staden; och som han ännu ej blifvit introducerad, sedan han til ledamot blef kallad, så hemstälte Hr Præsidenten, om icke Academien då til den ändan ville sammankomma, hvilcket beviljades: och åtog sig Hr Præsidenten at derom låta dem igenom vacktmästaren få kundskap, så snart Hr Polhem kommer til staden. Hvarpå denna sammankomst slutades.