Protokoll (beta)

1739 d. 20 Iunii
Klåckan 10 förmiddagen, närvarande
Hr Linnæus, Præses.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Cronstedt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Tilas.

1. Först trädde Hr Sandberg in, tillika med Hr Ribbe, Hr Sahlberg och Hr Faggot, hvilcka nu i Academien till Ledamöter skulle introduceras, och efter hållit tahl til Academien, af hvilcka Hr Ribbes och Hr Faggots, som voro skrefne, lades ad acta at förvaras, svarade Hr Höpken derpå. I samma svar betygade han Academiens fägnad öfver den tillökning hon nu bekom af vittre, lärde och skickelige män, som igenom enhälligt vahl blifvit kallade, och at Academien dervid å sido satt all afsickt på vänskap till deras personer, på det hon på et så mycket oväldugare sätt måtte kunna nyttia deras biträde till sit föresatte ändamål. Hvarföre hon ock giör sig förvissad, at ingen af dem lärer undandraga sig med oförtruten möda och flit trogit gå henne till handa, på det at denna nya inrättning må kunna blifva nyttig både för närvarande och tillkommande tider.

2. Hr Brandt och Hr Polhem, dem Academien vid detta tillfället jämväl hade beslutit at intaga till Ledamöter, voro ej tillstädes komne: af orsak at den senare ännu väntades hit tillbaka ifrån des resa up till Bergslagen, och fast den förra var i staden, hade han likvist igenom Hr Tilas velat giöra sin ursäckt, det han nu vid denne första terminen intet hade tid, för många andre sina angelägenheter skull, at giöra någon tienst i Academien.

3. Härvid upviste jämväl Hr Triwaldt et bref ifrån Hr Brandt, derutinnan han bad, at des respect måtte hos Herrarne framtes, samt at honom längre fram, då han blifver mer ledig ifrån sit bryderi, måtte frihet lemnas at åtniuta den sig tillbudne hedren.

4. Hr Höpken upläste sedan et bref från en obekant man, den der kallat sig I Förhopning, hvilcken yttrat sig mächta fägnesamt öfver denna Wetenskaps, eller som han den kallar VitterleksAcademiens inrättning, och ibland annat enkannerligen recommenderar vårt Svenska tungomåls ryckt och upodlande till Academiens hugsamma eftersträfvande.

Denna hans begiäran blef ock af samtel. Ledamöterne väl och benägit uptagen: och var Hr Höpkens mening, at så vida denne Correspondenten varit den förste, som på detta sättet hedrat Academien med des skrifvelse, det brefvet honom och androm välsinnadom till upmuntring skulle ryckas in uti Acterne, som komma at tryckas, och intet med blott stillatigande af Academien gås förbi: hvartill ingen af Ledamöterne hade något at påminna, utom det at Hr Ahlström för sin del hemstälte, om icke Academien at vinna tiden kunde igenom Avisorne låta svara derpå? Men svarades dertil, at de i slika mål intet höra Academien till. Derjemte upläste Hr Höpken den 12 § af första Capitlet uti Grundreglorne, hvaruti Academien förbundit sig at låta i sina tryckta skrifter införa de Correspondenters bref, som pröfvas vara af något synnerligt värde.

5. Detta gaf tillfälle till vidare öfverläggande om det Svenska tungomålets rensning och rätta skickelse: då Hr Faggot mente, at det skulle lända Academien till heder, om den i detta ärendet jämväl låter skiönja sin otörtrutna flit för det allmenna. Och som det redan är en afgiord sak, at Academien skall på trycket låta utgå sina Acter i det svenska tungomålet, så vill deraf synas följa en oumbärlig nödvändighet at språket höfsas och i giörligaste måtto rycktas: eljest torde hända, at våra efterkommande få lika omak at förstå våra skrifter, de der nu utgifvas, som vi äga, när vi vilja läsa de forna tiders böcker och handlingar. Derföre var ock hans önskan, at Academien ville utse vissa Ledamöter, som härom kunde inkomma med deras betänckande till Academiens vidare godtfinnande och fastställande: hvilcket sedan som en välgrundad lag må kunna efterkommas i alla de Acter, som under Academiens namn framdeles af trycket blifva utgifne.

Hr Sandberg utlät sig härvid, det han hölt före, at ju mera man i tungomålet kunde följa simpliciteten efter, ju bättre vore det. Hr Ribbe sade, at Academien enkannerl:n ville vetenskapernes upodlande låta sig vara om hiertat: hvartill Hr Höpken svarade, at språket icke dess mindre, i följe af Grundreglornes tydel. innehåll, borde vårdas och skiötas, och upläste den 4 § af första Capitlet, som handlar derom. Hvarvid detta ärendet för denna gången stannade.

6. Sedan hemstälte Hr Triwaldt Academiens godtfinnande, om icke det kunde pröfvas nödigt, till at bibehålla en god ordning Ledamöterne mellan vid ärendernes öfverläggande, at man nu samfält dertill ville samtycka, det ingen måtte falla den andra i talet, för än han hade utsagt sin mening, och at hvar och en ställer sit tal till Præsidenten, hvilcket sätt vid Societeten i Engelland skall noga efterkommas: detta pröfvades skäligt, och för den skuld lästes up andra Capitlet utur Grundreglorne, som syfta derpå. I följe hvaraf resolverades

At en bör tala i sänder, och at ingen må falla någon annan i talet, utan vänta till des han talt ut, och sedan yttra sig, af hvad tanckar han dervid vara kan.

7. Derefter hemstälte Præses, at som han nu på någon tid kommer at resa härifrån, så förmodade han, at ej allenast de observationer, som Herrar Ledamöterne redan lofvat för detta första quartalet till Academien ingifva, måtte under den tiden mognas: utan ock at de nu inkomne medlemmar ville taga på sig något upbyggeligt ämne at utarbeta till den första nästkommande September? Hvartill alla i gemen gofvo deras bifall: och dermed framgofvo de nu i Academien till Ledamöter emottagne Herrar deras försäkrings skrifter, och Hr Faggot lofvade nu till en början villja i Academien upgifva en ny invention på vagnar och kärror, som ej allenast till lastdragande utan ock till prål och prydnad skola vara mera lämpelige, än de nu brukas.

8. Hr Tilas gaf Academien at förstå, at som hon tvifvels utan lärer åstunda at få vackra och prydel:a kopparstycken vid sina Acter, och det här skall vara ondt efter sådant folck, som rätt af grund äro kunnige derom; så ville han dertill nemna Anders Browallius, hvilcken på des intygan skulle äga en särdeles skickelighet häruti: men Hr Triwaldt föreslog deremot nu som tilförene Hr Bergquist, som han funnit äga et ganska lyckeligt genie härutinnan: hvartill Hr Tilas svarade, det han ock kiände Bergquist mycket väl och kunde intyga, det hans genie vore alt för tvungit och at han till hvarjehanda desseiner ej vore särdeles lyckelig, hvaruti likväl Browallius, efter hans tancka, skulle gå mycket vida. Hr Sandberg tyckte, at försäkringar voro äfventyrliga, och derföre i detta fallet bäst at intet binda sig till någon viss, utan låta det tills vidare bestå dermed, till des Academien om bägges deras skickelighet blefve närmare förvissad: hvilcket ock enhälligt biföls.

9. Dessförinnan kom väl något at talas om kopparstickning, då Hr Præses hölt före, at plåten borde stickas först och poleras sedan, samt framförde till exempel en kopparstickare uti Holland Wandelar kallad, som på det sättet stuckit alla hans plåtar; men Hr Cronstedt, som sielf lagt handen dervid i Franckriket, ville intet tro, at det kunde vara giörligt: dock blef härom ej mera talt. Utan

10. Hr Höpken proponerade, om man icke nu, innan Hr Præsidenten reste bort, kunde få ballotera om Herr Möller och Hr Scheldon, fast än tiden, som finnes utsatt i Grundreglorne och det 7 Cap., hvilcket ock nu uplästes, ej vore förr ute än till nästa Lögerdag. Detta funno ledamöterne vara så mycket mera billigt, som de nu i Rötmånaden och uti Hr Præsidentens frånvaro ej torde komma tillhopa, med mindre något synnerligt ärende sådant fordra skulle. Giordes altså zedlarne till omröstning färdige. Men innan det skiedde

11. Hemstälte Hr Ribbe huru nödigt det vore, at Academien får någon fond till sina utgifter, och om för den skuld ej skulle pröfvas för godt, at hvar och en Ledamot förskiuter någon välvillig gåfva dertill, enär han varder introducerad, och at han nu för sin del ville gifva till Academien 100 dr kmt.

Academien tackade honom för denna dess yttrade välvilja; men kunde ej finna huruvida det vore rådeligt at fastställa hans förslag om en frivillig gåfva af dem, de der till Ledamöter varda inkallade, hälst som sådant skulle föra et tvång med sig.

12. Vid detta tillfället gaf Hr Höpken Academien till känna, huruledes Hr Præses hade till Academien skiänckt et exemplar af sit arbete Hortus Clifortianus kallat: hvaröfver samtel. möterne betygade deras tacksamhet.

13. Hr Ahlström fick häraf tillfälle at yvrcka derpå, at en speciel förteckning borde hållas öfver dem, som gifvit något till Academien: hvilcket af alla samtycktes.

14. Hr Secreteraren Von Höpken yttrade sig, det han ville biuda till att disponera en viss fru, som skulle vara sinnad at giöra et testamente till Upsala på 2000 dr kmt, at hon den summan hit till denna inrättning gifva skulle, hvilcket project behagade Ledamöterne mycket väl.

15. Hr Cronstedt lofvade, at han ville skäncka till Academien en klubba och sådane bollar, som vid omröstningar tarfvas. Dess förinnan skrefs neij eller ja på zedlar, hvilcka sammanrullades och uptogs af Præsidenten. Första balloteringen skiedde om Hr Möller och fants vara 12 ja och et neij; sedan om Hr Scheldon: var ja öfver alt.

16. Hr Höpken frågade, om icke desse Ledamöter kunde i Præsid:s frånvaro tagas in; hvilcket biföls, och resolverades at Hr Ahlström skulle vara vice Præses, till des Hr Linnæus kommer igen tillbaka.

17. Sluteln proponerade Hr Præses, om det icke kunde skrifvas kallelsebref till Lieut:n Hr Nordenberg i Helsingfors och Doctor Medicinæ i Åbo Hr Spöring: hvilcket biföls. Hvarpå ledamöterne för denna gången skildes åt.