Protokoll (beta)

1739 d. 16 Iunii
Klåckan 10 för middagen, närvarande
Hr Linnæus, Præses.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.

1. Herr Secreteraren Baron Höpken hade låtit upföra och skiänckt till Academien en Bureau, som kostat 16 plåtar, at Academiens acter och skrifter deruti under lås måtte kunna förvaras: hvaröfver de nu församlade Ledamöter läto förstå et särdeles nöije.

2. Sedan Herrarne nu hade satt sig nid, frågades om icke de voro tillstädes, som Academien vid sidsta sammanträdet hade beslutit at i dag intaga till ledamöter. Men som Hr Ribbe och Herr Brandt sades öfver helgen hafva rest på landet och ännu ej vara tillbaka komne; och at Hr Tillas vore allena tillstädes, så blef bemälte Hr Tillas inkallad: och efter hållit tal till Academien, som sedan lades ad acta, svarade Secreteraren derpå, hvaruti han betygade Academiens fägnad, när hon får tillfälle at vinna någon fördelacktig tillökning af medlemmar. Hon giorde sig jämväl nu förvissad af den förmon, som hon vid detta tillfället vunnit, at bemälte Hr Tillas ock lärer med all flit och åhoga gemensamel:n arbeta derhän, at denna ännu späda inrättningen må blifva evärdelig till vårt k. Fäderneslands heder och nytta.

3. Derpå aflefvererade Hr Tillas sin försäkrings skrift til Academien.

4. Secreteraren lät Academien förstå, at han nyligen fåt et bref ifrån Hr Bielcke, hvilcken nu var vistandes i Upsala, uti hvilcket ibland annat yrkas derpå, at man ännu kunde låta förslaget om Baron Carl Gustaf Cederhielms emottagande till Membre correspondant uti Academien på någon tid hvila. Academiens ledamöter kunde ock så mycket mindre vara deremot, som de samfält höllo för godt och nyttigt at nu i början endast söka sådane Ledamöter, som här hemma i riket voro värckel:n vistande: hvarföre ock af alla samtycktes, at bemälte Cederhielm tillsvidare skulle strykas ut på omröstningslistan.

5. Sedan läste Hr Secreteraren up så väl Commercie Rådet Hr Polhems som Professoren Hr Andreas Celsii inkomne svar på Academiens till dem afgängne kallelse bref. Och fastän man nu i början af denna inrättade Academie, för hvarjehanda mellankommande ärender skull, intet hunnit så noga efterse, om de intagne Ledamöter pâ samma dag och tillfälle afgifvit deras försäkrings skrifter, som de blifvit introducerade: likvist som sådant ej allenast är enligt med Academiens Grundreglor, utan ock det endaste stöd, hvarpå Academien i framtiden sig lita kan, så framt hon vid sin styrcka och goda ordning skall blifva ständig och orubbad; så resolverades nu, at ej allenast alla de, som hädanefter komma at intagas, skola straxt afgifva deras försäkrings skrifter, enär de introduceras, utan ock at den, som föreslår någon Ledamot, måtte jämväl draga försorg derom, at den samma har med sig en försäkrings skrift samma gång, som han blir upkallad: hvilcken inrättas ord ifrån ord efter den föreskrift, som Academien en gång uti sina Grundreglor vedertagit.

6. Secreteraren hemstälte sedan Academien, om icke RegeringsRådet Sandberg kunde sà väl för des skickelighet i vårt modersmål som andra vackra vetenskaper till Ledamot i Academien emottagas.

item: proponerade Hr Triwaldt det samma om Skieps Byggmästaren Hr Scheldon, så vida han in Architectura navali skall äga särdeles kundskap.

Sammaledes proponerades om Polhem den yngre, som uti Mechaniquen vist vackra prof, särdeles vid mynt machinens bygnad uti Cassell.

item: om Apothecaren Herr Sahlberg, hvilcken ej allenast skall förstå alt sådant, som hörer till Apothecarekonsten, ganska väl, utan ock vara mäckta förfaren uti Chymien, samt äga tillfälle at giöra hvarjehanda försök.

item: om Inspectoren Herr Faggot, som i Physique och Mathematique äger stort beröm?

7. Alla desse nu upnemde Herrar [Sandberg, Scheldon, G. Polhem, Sahlberg, Faggot] blefvo af Academien särskilt utnemde till Ledamöter och samfält dertill beviljadt.  

Särdeles at följande vid nästa sammankomst skulle introduceras, nembl:n Hr Ribbe, Hr Brandt, Hr Sahlberg, Hr Faggot och Hr Polhem.

8. Vidare proponerades, om icke några ledamöter ifrån Finland skulle vara nödige uti Academien, hvarvid D. Medicinæ Hr Spöring nemdes; men detta blef tillsvidare upskiutit.

9. Hr Höpken upläste och hemstälte Academiens godtfinnande et utkast till et företal för de Acter, som framdeles komma af Academien på trycket at utgifvas, hvaruti han i korthet talade om de vetenskaper, som enkannerligen höra under Academiens giöromål: hvilcket af ledamöterne enhälligt gillades.

10. Præses tillsporde sedan, om icke Hr Tillas, som nu blifvit introducerad, ville taga på sig något vittert ämne at utarbeta och ingifva i Academien till den föresatte tiden; hvartill han giorde sit bifall, och sade det sådant skall enkannerl. bestå uti Minerallogien och Metamorphosi telluris, som han förmodade, bättre fram om icke nu i början, skulle bli et ibland Academiens giöromål at skiärskåda och deruti närmare uptäcka hvarjehanda rön och sanningar, som tillförene intet varit så allment bekante.

11. Hr Ehrenswerd åtager sig at framgie några nya försök uti Krigsbygnaden, och efter handen at giöra ritningar och beskrifningar på så många af Commercie Rådet Hr Polhems upfundne och bygde machiner, som han hunnit samla.

12. Hr Höpken tog på sig at draga försorg om förläggare till de acter, som framdeles igenom Academiens flit komma at upläggas och förmedelst trycket kunnige giöras: hvarvid påmintes af Hr Triwaldt, at som Academien bör söka alla tienlige utvägar till en nödig fond, hvaraf den med tiden må kunna ha bestånd, och af de för Academiens räkning tryckte piecer torde vara någon vinst at förvänta, i fall de blifva begierlige och vinna god afsättning; hvarföre han för sin del hölt för rådeligt at nu i förstone allenast accordera med någon boktryckare på en viss tid, till des man får se hvad vinning man kan lofva sig deraf: hvilcket hölts af de andre för godt. Härjämte påminte Hr Ahlström, at man borde förorda et exemplar för hvar och en af Ledamöterne enskylt i Academien, jemte eller flere för den, som enkannerl:n skrifvit samma piece; hvilcket biföls.

13. Vid detta tillfället kom at talas mycket om man skulle bruka de grofve Tyske eller nu så kallade Svenske characterer, eller ock latinske bokstäfver uti de skrifter, som Academien täncker framdeles låta af trycket utgå. En del mente, at man då torde komma at lida uti afsättningen, hvarpå Academien likvist borde giöra mycken reflexion; men svarades dertill, at de latinske bokstäfverne, utom des at de uti trycket äro långt behageligare och tydeligare samt tarfva mycket mindre papper än de Tyske, så kunna de ock så mycket mindre värcka någon afsky hos folcket at kiöpa en sådan bok, som i allmenhet at säija, altför få i riket finnes, de der skulle kunna giöra något gagn af de rön och försök, som Academien i et eller annat mål kunde uptäcka, hvilcka icke lärdt at läsa latinskt tryck, ända in till en stor del af vårt fruntimmer och menige allmoge: kan altså sådant intet hindra Academien i en önskelig afsättning. Sielfva målens eller materiernes behagelighet och vackra skrifveart lära här upväcka mera begärelse och nyfikenhet hos folcket, än bokstäfverne. En lärgirig lärer intet fruckta at bryta skalet, om han har lust till kiärnan. Har han ock ingen hog derföre, så lärer han eij giöra något gagn dermed.

Motkast. Men vanan vill likvist mycket säija? Svarades: at den låter efter hand lämpa och snart täma sig. Motkast. Om Academien vore i stort ryckte kommen, så skulle det taga lag. Svarades: at detta är just et medell at med tiden komma så väl henne, som vårt tungomål och hela vår nation i utrop och heder; ty nu finner man, at charactererne altför ofta kunna afskräcka utlänningarne från at läsa våra skrifter: hvaraf kommer, at de hålla oss för et okunnigt folck, läsa sällan våra böcker, förackta vårt tungomål, och dymedelst giöra så mycket, at vi stå årligen i en otrolig underbalance uti bokhandelen med fremmande. Detta hafva Engelsmän och Holländare nog funnit skie fordom hos sig; och derföre visligen aflagt de grofva tyska bokstäfverne och i deras ställe tagit emot de latinske. Men som detta syntes vara en mycket granlaga sak, så blef denne gången intet vist slutit; utan de fläste af ledamöterne begierte, at dermed måtte upskiutas till vidare eftersinnande och mogna öfverläggande.

14. Præses yrckade vidare derpå, at i protocollet måtte inryckas, det inga Ledamöter uti Rötmånaden och Hr Præsidentens frånvaro måtte tagas in i Academien; hvaremot ingen hade något at säja.

15. Hvarefter Præsidenten tillsade Ledamöterne at nästa gång komma till samman d 20 hujus eller nästa Onsdag klåckan 10 förmiddagen: men innan de skildes, gingo de in uti et annat rum, dit Academien för större beqvämlighet skull täncker flytta sig. Och som bordet der befants vara något för litet, så åtog Hr Ahlström sig för egen bekostnad at låta förfärdiga et större bord. Hvarmed denna sammankomst slutades.