Protokoll (beta)

År 1741 d. 20 Iunii. Närvarande
Presid. Hr Von Drake.
Hr Triewaldt.
Hr Höpken.
Hr Cronstedt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Commer:R. Polheim.
Hr Faggott.
Hr Gabr. Polheim.
Hr Cederholm.
Hr Benzelius.
Hr Palmstierna.
Hr Von Otter.

1. Hr Presid. berättade, at han i dag isynnerhet Academien til den ändan sammankallat, emedan Hr Commercierådet Polheim var inkommen i staden och Academien ej ännu någon gång af dess närvaro haft at fägna sig, som så mycket til Academiens välgång bidragit.

2. Däruppå justerades det vid sidsta sammankomsten hållne protocoll.

3. Hr Benzelius upviste en förtekning uppå födde och döde uti Lindkiöpings stift ifrån början til slutet af år 1740. Enär de förres antal jämnfördes emot de senares, befants, at 459 menniskior blifvit mer födde til verlden änn de som dödt. Hr Benzelius hemstälte, om icke Academien ville låta denna förtekning på trycket utgifvas, hvartil Hrr Ledamöterne ej ännu biföllo, emedan en sådan mortalitets lista bör vara på annat sätt inrättad. Uppå föreställning huru nödigt vore at hafva ett vist formulair, hvarefter mortalitets listor böra inrättas, lofvade Hr Höpken ett sådant formulair upsättia och det sedan til Academien ingifva.

4. I anledning härutaf berättade Hr Benzelius, huru ofta händer, at gemene man uppå landet til ganska stor myckenhet dö, dels i brist af läkedomar, dels ock i mangel af goda läkare, isynnerhet då gångbara siukdomar äro gängse. Hos en del af allmogen är medellöshet därtil orsaken; hos en annan del åter en stor okunnoghet om de siukas nödige skiöttsell. Til at förekomma sådane skadelige tilfällen för riket, vore ganska väl, om under Hrr Landshöfdingarnes händer vissa medell voro lämnade, som endast borde användas til medicamenters upkiöpande och läkares betalande, när smittosamme siukdomar begynna uti ett lähn att inritas; ty när ett ondt i början förekommes, förhindras dess tiltagande och den skadeliga påfölgd, som det i längden med sig förer.

5. Hr Höpken upläste Hr And. Cellsii til Academien inkomne svar och utlåtande öfver det afvägnings instrument, uppå hvilket Hr Capitaine Nordenberg beskrifning til Academien ingifvit.

Och ehuruväl Hr Cellsius finner, at detta sätt til at nivelera bordt vara det första, som blifvit påtänkt, så äro dock tiänligare medell upfundne til at nivelera, isynnerhet uppå långa distancer, änn det som nu omtalas. Men man kan af detta afvägnings instrument väl betiäna sig uppå korta platser och där skoglupen mark är, äfvenväl vid fästningar. Hr Klingenstierna, som detta rön genomsedt, skal vara utaf enahanda tanka med Hr Cellsius. Denna beskrifning jämte ritningen uppå instrumentet lämnades til Hr Commercie Rådet Polheims skiärskådande, som det nu emottog.

6. Hr Cronstedt berättade, at Professoren Hasselbom i Åbo inkommit til Cammar och Oeconomie Deputationens Oeconomie Utskott med en beskrifning, huru åtskillige i Finland belägne strömmar och fårssar må kunna giöras segelbara, och har Utskottet bedt, at Hr Cronstedt ville denna beskrifning med sig up til Academien föra, med begäran at Academien ville sitt utlåtande däröfver Utskottet meddela.

Denna beskrifning lämnades jämte den därvid bifogade ritning til Hr Commercierådet Polheims genomseende.

7. Hr Palmstierna frågade, om icke Professoren Hasselbom, som tilförene til Ledamot varit föreslagen, kunde åter å nyo föreslås, emedan Academien nu har säkert prof utaf dess skickelighet, och i fal nödigt skulle pröfvas at inhämta dess utlåtande öfver någon omständighet uti dess beskrifning uppå durchfarten i Finland, sådant då lätt kunde skie, enär han uti Academien til medlem vore intagen.

Hvarvid Herrar Ledamöterne tykte, at man så mycket mindre borde hafva någodt tvifvelsmåhl, som lagarne uttryckel:n föreskrifva, at i fal någon, som til Ledamot blifver föreslagen, skulle vid omröstningen utvoteras, så kan en sådan å nyo föreslås, sedan han förut antingen någodt rön til Academien ingifvit, eller ock på annat sätt öfvertygat Academien om sin skickelighet.

Hr Höpken förestälte, at sedan Academien nu för godt funnit, at Professoren Hasselbom bör å nyo til Ledamot blifva föreslagen, om icke Academien äfven om dess antagande nu straxt kunde votera, emedan bemälte Professor, som uti åtskillige saker skal äga en god kundskap, ej lärer mera länge uppå denna orten vistas, och Academien således ej kan hafva så beqvämlig tilgång til rådplägningar med honom, som då han är närvarande, Academien ej heller dess beskrifning om durchfarten i Finland kan längre få hos sig hafva änn allenast någre dagar, så at om Academien åstundade någon uplysning af honom uti den samma, sådant då kunde skie lättare, om han vore Ledamot, änn om han uti Academiens gemenskap ej vore intagen. Och det Grundreglorne föreskrifva, at hvart Ledamots förslag bör liggia 14 dagar på bordet, förmenar Hr Höpken ej vid detta tilfälle finna rum, emedan lagen i den händelsen sådant föreskrifver, enär någon första gången föreslås, men ej då han andra gången blifver upnämd.

8. Denne Hr Höpkens föreställning blef af samtelige Herrar Ledamöterne gillad, och skreds nu til votering öfver Hr Professoren Hasselboms antagande. Vid balloterings [lådans] öpnande befants, at alla rösterne, en undantagandes, til dess inlåtande uti Academien bifallit. Hr Faggott lofvade uppå Hr Presidentens begäran honom härom sondera.

9. Nu blef äfven voterat öfver Hr Capitaine Rocksendorf, som d. 10 Maij sidstl:e til Ledamot blifvit föreslagen. Enär balloterings lådan öpnades, befants at allenast 2:ne vota honom excluderat, men alle de andre til dess antagande bifallit. Hr Ehrenswerd lofvade tala vid honom, om han til medlemvil blifva intagen, samt sedan dess utlåtande låta Academien veta.

10. Herr Nordenbergs rön och anledning til sädens utsående hela sommaren, utom den vanliga tiden om hösten, blef nu åter företagit, och tykte Hr Commercierådet Polheim för sin del, at Academien väl kunde det samma på trycket komma låta, och tviflade Hr Commercierådet, om den säd, som sås uti Junii, Julii och Augusti månader, löper i lägg, när tofråg sällan går uti aks, som sås först om våhren; om det någon gång händer, at denna säd löper i lägg, så skiäres alla axen utaf och släppes boskapen om hösten, när jorden är frussen, at beta uppå brådden, hvarefter säden växer äfven så frodigt, som den blifvit utsådd den vanliga såningstiden.

I anledning af Hr Commercierådets påminnelse, jämte de skiähl, som uti det vid sidste sammankomsten hållne protocoll äro införde, blef Hr Nordenbergs rön gillat, och kommer uti denna quartals Handling såsom ett Försök at införas, til at upfylla det bladet uti Handlingarne, som ännu är ledigt. Uppå Academiens föreställning lofvade Hr Nordenberg änn ytterligare utesluta någre uti detta rön införde omdömen, och det sedan til Hr Brellin lefverera.

11. Eljest berättade Hr Commercierådet, at en bonde för någon tid sedan uptäkt för honom ett sätt at få veta när rätta såningstiden är för handen, som skier således, at man tager en näfva säd och kastar uti åkerjord, hvilken sedan omröres med en kiäpp; synes ej säden under jorden, är det ej rådeligit att så.

12. Slutel:n discurrerades, huruvida Academien kan tillåta, at uti sina på trycket utkommande rön införes någre raisonements eller omdömen. Uti Mathematiska saker kunna sådane omdömen väl tålas, emedan de ej annorlunda änn som bevis och nödvändiga påfölgder kunna anses, isynnerhet då de stödia sig uppå så oemotsägeliga grundsanningar, at ej om deras visshet någodt tvifvelsmåhl kan dragas. Men uti Physicaliska saker tykte Herrar Ledamöterne, at Academien borde hafva betänckiande at låta någre omdömen inflyta, emedan då en sak med alla dess tillöpande omständigheter tydel:n berättas, kan läsaren sielf hafva anledning at tänka uppå orsaken och bevisen til den samma, hvilket för Academien är så mycket säkrare, som sådane bevis ej altid innehålla någon ovedersägelig sanning, utan ofta allenast grunda sig på en sanningelikhet, och det som den ena tycker vara tilräckel:n bevist, hålles af en annan til största delen oafgiordt, hvaruppå ärfarenheten nog säkra prof gifver, ty det som uti naturkunnogheten hölts för 100 år tilbaka för ovedersägeligit, anses nu uti denna tiden och af våre naturkunnoge nästan för lögeligit.

Slutet häraf blef det, at Academien hädanefter, så mycket görligit är, vil achta sig at ej låta någre raisonements och omdömen uti sina utkommande saker införa.