Protokoll (beta)

År 1741 den 14 Ianuarii. Närvarande
Presid. Hr Cederholm.
Hr Linnæus.
Hr Triewaldt.
Hr Höpken.
Hr Ahlström.
Hr Faggott.
Hr Nordenberg.
Hr Tilas.
Hr Brellin.
Hr Benzelius.
Hr Strömmer.

1. Sedan protocollet var justerat, emottog Hr Presid. den honom vid sidsta sammankomsten tildelte sysslan samt de papper, som å dess vägnar vid samma tilfälle lefvererades til Hr Höpken.

2. Och som utaf de redan utarbetade rön befants ett angående honungs daggen, upkom ibland Herrar Ledamöterne den fråga, huruvida det samma nu kan på trycket utgifvas, emedan det sätt, som däruti förmäles att fördrifva honungs daggen, ej allenast skal uppå åtskillige orter i Sverigie vara bekant, utan ock har Hr Höpken uti en tysk bok sedt anfört, at honungs daggen säkrast genom rökande kan fördrifvas. På det nu Academien ej må utgifva sådant, som af androm tilförene vore i dagsliuset bragt, så anmodades Hr Strömmer at uti Dictionairer efterleta, om detta sätt at fördrifva honungs daggen af någon tilförene vore vid handen gifvit, och sedan berätta hvad han därom igen funnit.

3. Hr Linnæus berättade, det honom blifvit hitsändt ett slags gräs, hvaraf hästar i Södermanland i denna sommar ganska mycket dödt. Och som det samma ej skal ännu af någon Botanicus vara hvarken til namnet eller til dess värkan beskrifvit, så hemställer Hr Linnæus, om icke Academien ville af sina medell låta kiöpa en häst, hälst som de denna tiden ej äro särdeles dyre, och sedermera försöka, om detta gräs är så skadeligit, som föregifves. Hvarefter och sedan detta försök för sig gådt, lofvade Hr Linnæus det samma namngifva, och efter ärhållen noga kundskap om dess värkan kan man större flit använda at förekomma den skada, som samma gräs hos creaturen förorsakar.

Hr Benzelius berättade, att uti Wästergöthland skal äfven ett sådant skadeligit gräs finnas och kallas därstädes räfrumpa, men creaturen achta sig så noga för det samma, at de det aldrig äta.

4. Hr Benzelius upviste en förtekning uppå en stor del siöfogel, som isynnerhet uti Wästergöthland finnes, en del til namnet bekante, en del åter mindre kunnoge, af hvilka Hr Benzelius lofvade Academien del, allenast de med beqvämlighet och utan att blifva skadde af mahl kunde hitföras. Hvilket Hr Sahlberg förmente ganska lätt kunna skie, och lofvade lämna Hr Benzelius skriftelig underrättelse på hvad sätt de kunna förvaras. Och på det Academien måtte blifva underrättad, hvilka af dem äro förr bekante eller ej, lofvade Hr Linnæus författa ett utdrag utaf den af Hr Benzelius ingifne förtekning, til hvilken ända han ock den samma emottog.

5. Upl:s Hr Svedenborgs ingifne påminnelser öfver Hr Anders Cellsii uti Academiens förledit år utkomne Handlingar införde rön angående Magnetnålens stundeliga förändringar uti dess missvisning, hvaruti Hr Cellsius söker at förlägga de tvifvelsmåhl, Hr Svedenborg uti sitt philosophiska värk om Magneten skall infört, förmenandes at de gorde observationer om magnetens missvisning ej kan äga någon annan grund, änn bestå uti ett fel vid observerande. Och emedan Academien uti denna omständighet ej kan ärnå någon närmare underrättelse, änn då Hr Cellsius häröfver höres: altså blefvo desse påminnelser lämnade til Hr Höpken, at häröfver anmoda Hr Cellsius med sine utlåtelser inkomma.

Och därmed slöts denna sammankomst.