Protokoll (beta)

1739 den 12 Decemb. Närvarande
Præsident. Hr Triewald.
Hr Alström.
Hr Linnæus.
Hr Cederhielm.
Hr Cronstedt.
Hr Nordenberg.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Brelin.
Hr Strömer.

1. Först justerades protocollet af den 5 i denna månad.

2. Sedan hemstälte Hr Præsidenten, huruvida den förfatning kunde lända Academien til någon synnerlig förmon, at Herrar Ledamöterna behagat pröfva för godt, at ingen, som til Ledamot blifver föreslagen, skal sonderas förut, och innan om honom blifvit voterat. Ty sade han, om en sådan föreslagen Ledamot får pluraliteten, och Academien i följe deraf låter kalla honom til Ledamot och medlem uti des sälskap, men han förskiuter den heder, som honom på sådant sätt varder tilbuden, så skulle ju sådant lända Academien til mycken vanheder. Ty hölt han så före, at Academiens Ledamöter på et oförmärkt sätt [böra] lägga sig vinning om at utleta den föreslagne personens tycke och behag, innan om honom voteras i Academien. Deremot mente Hr Alström nu som tilförene, at ingen borde sonderas, om han ville bli en medlem i Academien, förr än derom blifvit ordenteligtvis voterat: sedan det är skedt, må den föreslagne personen sonderas, innan Academien låter afgå til honom sin kallelse. På sådant sätt kan hvarcken han få tilfälle at tycka illa vara. om han skulle bli i Academien utvoterad, emedan sådant bör aldeles hållas tyst och lönt ibland Academiens Ledamöter, så länge et slikt förslag ligger på bordet; ej eller behöfver Academien frukta derföre, at hon i des begäran och kallelse får afslag, så vida man sonderat honom förut, i fal samma Ledamot är här i staden vistande, innan Academiens skrifvelse eller formale kallelse derom til honom afgåt.

Academiens Herrar Ledamöter gillade detta så mycket mer, som de hvar och en sade det vara tilförene af dem för godt funnit.

3. Ytterligare sporde Hr Præsidenten Ledamöterna, om icke hvar och en bör undfå så många exemplar af hvart quartals tryckta Handlingar, som han rön i samma quartal ingifvit, hälst som sådant ej allenast kunde lända til en upmuntring och loflig täflan, utan ock vore enligit med Grundreglorna. Man svarade til det förra, at en så ringa förmon, som det är at få et slikt exemplar til mer eller mindre, skulle visserl:n lända til föga upmuntran, emedan den samma, eho den okså hälst vore, ingalunda kunde sälja den. Hvad det senare vidkommer. så blefvo Grundreglorna upläste, och ehuruväl man intet derutur kunde sluta, at flere än et exemplar borde lämnas til hvar och en, som gifvit in några rön; så fant likvist Academien för godt och skäligt, at hvar och en borde undfå så många exemplar, som des tryckte rön i samma quartals act värckel:n äro många til; men intet derefter räknat, som samma mans otryckte rön och påfund kunna vara i det quartalet til Academien ingifne. Detta sades vara så mycket billigare, som Academien oundvikel:n måste efter Grundreglornes tydeliga innehål utlemna så många exemplar, som det finnes tryckta rön i samma quartal.

4. Herr Cederhielm sade sig varit af den tanckan, at det intet skulle litet sätta Academiens Handlingar i tycke och gång i landet, om hon ville rent ut skäncka bort de 3 första quartals Handlingar.

Herr Alström svarade, at den som intet vil gie ut 4 piece för Acten, lärer minsan intet eller älska stort någon gagnelig visdom.

5. Nu påminte Hr Præsidenten, at när förtekningen härnäst på Ledamöterne upsättes uti nästa års första quartal, böra alla de rön, som til näst förutgående årets slut varit ingifne och i Academien gillade, utmärckas vid hvars och ens namn med sifror; men de åter, som sedan nästa årets början inkommit, med stiernor.

6. Hr Præsidenten sade, at han hördt Hr Strömer veta medel til at få in många observationer i Academien; bad för den skuld, at han nu ville säja ut sin mening.

Hr Strömer svarade dertil, at han intet viste bättre utväg, än at många membra tagas emot, och at de intagne äro flitige.

7. Nu hemstältes okså, om icke et vist tal af observationer borde gifvas in til Academien, innan någon kunde få tilstånd at lotta om Præsidentskapet.

Herr Præsidenten lät för sin del förstå, at ingen ting kunde snarare göra en ända på denna Academiens inrätning, än om en sådan blefve tagen til Præsident, som intet vore kunnig om ärenderna. Sådana rön, sade Herr Cederhielm, böra okså vara ej allenast nya, utan ok af Academien gillade. Men det är svårt at kunna sluta et vist deruti, emedan okså det kan hända, at et enda rön torde vara så godt som de flere, fast de okså vore aldrig så många; utom des så är en viss tid i Grundreglorna utsatt, innom hvilcken ingen kan bli Præsident.

Academien fant för godt, at detta förslaget om et vist antal af rön, som böra til Academien gies in, förr än någon kan lotta [til] Præsident, skall till vidare läggas på bordet.

8. Herr Faggot mente, at en Præsident icke allenast bör väl förstå alla de ärender, som komma under skärskådande, utan ock vid parentationer och andra slika förrättningar veta så skicka sig, som honom bäst höfves och tilkommer. Ty hemstälte han, om icke det kunde pröfvas för godt, at ingen borde bli Præsident, som icke igenom publique föreläsningar här i Academien uti någon vetenskap kunde göra sig värdig dertil.

Men som detta syntes vara för strängt, och många Ledamöter finnas, hvilcka både i hänseende til deras heder och mogenhet i en san vitterlek och visdom väl kunde förestå Præsidentssyslan här i Academien, men skulle omöjel:n hinna, för sina många ämbetes syslor skul, at göra några publique föreläsningar; så blef detta förslaget intet hördt eller gillat.

9. Hr Præsidenten berättade, huruledes han hördt, at Hr Strömer haft något at påminna vid den observation, som Herr Faggot ingifvit om et bot emot renarnas brömskulori Lapmarcken. Och som hans sysla honom pålägger at, så mycket görligen ske kan, så laga, at inga rön, som icke hafva sin riktighet, komma in i Academiens Handlingar, och Academien uti des frånvaro vid sidsta sammankomsten behagat fastställa, at detta Hr Faggots påfund skulle föras in i detta quartals Handlingar, så at dermed redan så långt var kommit, at samma observation redan var under prässen; ty har han intet annorlunda kunnat göra än taga den derifrån, til des ytterligare derom varder öfverlagt. Bad ok nu, at Herr Strömer ville yttra sig hvad han dervid hade at påminna.

Herr Strömer svarade, at han intet hade annat dervidat säja, än at intet något måtte gies ut för pröfvat rön, som endast är förslagsvis upsat. Men hvad han enkannerl:n hade dervid at påminna förbehölt han sig at särskildt få tala med Hr Faggot om.

Hr Faggot bekände rent ut, at han intet varit sinnad at framgifva desse sina tanckar i den mening, at de skulle i denna Acten införas: hvarföre han okså hemstälte Academiens ompröfvande, huruvida hon fant dem så fatte eller ej. Men sedan Academien en gång behagat fastställa, at de skulle tryckas, så vore det nu mera intet hans enskylta utan Academiens göromål at döma härom. Han viste intet, om han skulle kalla detta Academiens fastställande en hastighet. Dok ville han gerna sielf rådföra sig härom med en viss man up i Norrland; då det sedan med så mycket större tryghet kunde gifvas ut på trycket.

10. Hr Præsidenten påminte, at man intet här får föreslå något, som faller dem i minsta mål kostsamt. Då Hr Sahlberg svarade, at tiäran skulle vara hos dem dyr nog. Hr Præsidenten mente, at flugan likafult skulle kunna sticka sig under täcket och skada renen, då Herr Faggot svarade, at detta täcket kan endast derföre läggas öfver renen, at flugan intet må kunna släppa nid sit ägg på honom.

11. Hr Præsid. sade, at han mente skälspäck vara rätt godt at stryka på renarna; hvarjemte han berättade, at han hördt af några Herredagsmän under Riksdagen, at väl fodrad boskap om vinteren aldrig skal få brömskulor om sommaren, såsom ok at renkalfvarna om första året intet få några brömskulor. Men Hr Faggot mente, at smörjan faller af tillika med håren. Än utlät sig Hr Præsidenten, at renen intet transspirerar, och ville bevisa det af des täta skin, som han pröfvat et stycke ludit renskin på Antlia pneumatica; men Hr Linnæus nekade dertil, äfven som okså Hr Faggot. Men om det så vore at han transspirerar, så blir dok hela öfriga kroppen fri, fast ryggen öfvertäckes.

12. Præsidenten sade ytterligare, at som renarna lefva i 14 år, så skulle det bli dem alt för svårt at skaffa sig så många täcken, som tarfvas til deras stora myckenhet. Hr Faggot mente, at det väl intet kunde ske i en hast, men at sådant likvist kunde låta sig göra efter hand.

13. Nu lästes Hr Sahlbergs påfund up om gärdsgårdar af pihl, tillika med hr Cederhielms dervid giorde påminnelser, och Hr Sahlberg tog dem bägge hem til ytterligare genomseende.

14. Likaledes läste Hr Linnæus up Hr Wallerii obs. om brömsar, med mera, och sina dervid giorde påminnelser, hvilcka lades ad acta.

15. Nu öfverslogs jämväl Academiens exemplar, som blifvit utdelte, då det saknades öfver 100, som man intet fik rät. Præs. lofvade derom tala med bokbindaren.

16. Hr Brelin tog på sig at tala med en bokbindare, som vil taga med sig exemplar at sälja på marcknaden.

17. Hvad lönen för Hr Salvius vidkommer, så upsköts det målet til nästa gång. Och således skildes de åt för denna gången.