Protokoll (beta)

1739 den 7 Novemb. Närvarande
Præsid. Hr Triwald.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Linnæus.
Hr Cronstedt.
Hr Nordenberg.
Hr Sandberg.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Brelin.

1. Protocollet af den 3 Novemb. justerades.

2. Sedan hemstälte Hr Præsidenten, om icke Acterne skulle för större qvämlighet skul fästas in i blått papper, utan at de skulle kringskäras? Och som Academien fant sådant för godt, så frågades huru mycket papper skulle åtgå dertil? Då man hölt före, at et ris kunde göra til fyllest. Ty lofvade Hr Höpken at för de penningar han har under händer uphandla et ris dertil, och sedan ytterligare beställa härom.

3. Præsidenten frågade, om icke Hr Linnæus ville låta Hr Censor igenomse sin oration, så vida den intet kunde komma under namn af något rön el:r påfund, hvarpå Kongl. Maj:ts nådiga privilegium enkannerl:n var lydande? Detta fants godt, och Hr Linnæus tog sielf på sig at styra derom.

4. Likaledes pröfvades för godt, at Academiens Handlingar skulle på 2:ne ställen föryttras, såsom hos Hr Kieswetter på Stora Nygatan, och Hr Brelin lofvade tala med krämaren Kuhlberg på Stortorget derom. När detta en gång blifvit fastgiordt och Handlingarne varda färdige, så skal kundgörelsen derom i Avisorne införas.

5. Hr Cronstedt läste sedan up hvad han hade at påminna vid Hr Polhems tanckar om husbyggnad. Då Hr Præsidenten hemstälte, om icke desse Hr Cronstedts observationer kunde införas såsom noter under sielfva texten; men som det pröfvades för godt, at de förut varda under Academiens namn communicerade med Hr Polhem, så tog Hr Cronstedt dem åter til sig at ställa dem uti en bättre ordning, och lofvade nästa Lögerdag taga dem up med sig, då de sedan med första tilfälle kunde skickas ut til Hr Polhem, at han deröfver må inkomma med des ytterligare utlåtande.

6. Kopparstickaren inkallades och upviste de insecter, som han hade utstuckit, och komma at omtalas vid nästa quartal. Hr Linnæus viste honom något, som uppå dem borde omlagas, hvilcket han lofvade fulgöra til nästa gång. Derjemte påminte han, huruledes han närmare eftersinnat, at han intet kan trycka plåtarne för 3 dr hundra, utan at taga skada deraf; men då Hr Præsidenten bad, at han dok ville för detta quartal trycka plåtarne för 3 dr hundra, som han en gång lofvat, svarade han sig väl villa göra prof dermed; men begärde derjemte, at Academien ville komma honom ihog med någon vedergälning, så snart görligen ske kan: hvarom Præsidenten förvissade honom å Academiens vägnar.

7. Hr Præsidenten tilsporde Hr Sahlberg, om han icke ville ingifva til Academien sin omtalte träbalsam? Hvartil han svarade ja; och lofvade likaledes inkomma med et nyt påfund, som skal visa, huru gålf må kunna förvaras från förrutnelse utan någon särdeles omkostnad.

8. Nu berättades, at Hr Drake var tilstädes, då Hr Cronstedt och Hr Sahlberg uppå Præsidentens begäran gingo ut och förde honom in. Straxt förklarade Hr Præsidenten Academiens fägnad öfver des inträde, samt huru hon åstundade i honom få niuta frukten af et mogit, vänligit och förtroligt umgänge.

Hr Secreteraren läste sedan up första Capitlet utur Grundreglorna: hvarpå Hr Drake, sedan försäkrings skriften var til Academien ingifven, hölt sit tal til Academien; hvilcket skriftel. tal han tog med sig hem igen, och lofvade nästa gång inlefverera det.

Hr Baron Höpken svarade härpå å Academiens vägnar, hvilcket svar lades ad acta.

9. Hr Præsidenten tilsporde sedan Hr Faggot, om han icke nu hade sin observation färdig, den han i följe af Hr Commercie Rådet Polhems sidsta gången upläste tancker om husbygnad lofvade uppsätta och til Academien ingifva?

Härtil svarade Hr Faggot ja, och läste det sielf up. Detta rön handlade enkannerl:n derom, huruledes trävärcke icke itändes af eld, när det tilförene sugit uti sig något Sal fixum, el:r sådant salt som af sit naturliga skik är obränligit. Detta påfund påskrefs och gillades.

10. Än tilspordes Hr Brelin, om han icke hade den observation färdig, som han talte om i sidsta sammankomsten? Hvarpå han nu läste up den samma och handlade om sprickors förekommande uti trä; men tog den åter hem igen at renskrifvas til nästa gång.

Hr Cronstedt påminte allenast härvid, at som alla trän intet hafva lika safgång, så skulle de okså i remningen intet vare lika: lofvade för den skuld göra prof derpå med stockar af särskilt slag. Vid det han nu kom at nämna om värma, sade Hr Sahlberg, at kölden åstadkommer rät så väl sprickor i trä som värman, och at förfarenheten sådant tilfyllest intygar.

11. Hr Præsidenten framtedde sedan en sin observation om stenkol och gaf honom til Hr Faggot at igenomses, med begäran [at] han ville jämväl nagelfara honom til Svenska tungomålet, i fal deruti torde finnas några Anglicismer. Hr Ahlström fick samma påfund til sig at genomläsa til aftonen, då Hr Faggot skal få honom til sig.

12. Än läste Hr Præsidenten up en annan om Engelska bergborar el:r nafrar, samt ännu en annan huru man får anledning til stenkol, hvilcken emottogs at förvaras ibland acta.

13. Nu frågade Hr Præsidenten, om icke det ordet Svenska kunde få tilsättas främst på actens titulblad, hvarom åtskilliga gånger tilförene blifvit både pro och contra discourerat? Somliga, sade han, hafva så hållit före, at det intet med skäl kunde tilsättas, emedan det uti Kongl. Maj:ts privilegio är utelemnat. Andre hafva åter så vida ej undgå kunnat at yrcka derföre, som det märcker ut en skilnad från andra dylika samhälden utomlands af samma namn, jämväl ok de Academier, som längst för detta äro här i riket inrättade, och kunna med mycket godt fog af en utlänning tagas under samma namn, när denna Academiens Handingar varda af någon citerade.

Hr Linnæus tyckte för sin del at, utom hvad rät nu sades för detta ordets påsätning, så äro vi Svänska män, som skrifva våra Handlingar på Svenska enkannerl:n för Svenskar våra landsmän; ty må ok detta ordet med så mycket större fog kunna tilläggas.

Hr Drake sade, at han intet fan huru något kunde vara häremot, om icke det, at i fal någre andre i riket, såsom til äfventyrs i Lund, ville uprätta et dylikt samhälde, så skulle de med lika skäl som vi nu kunna kalla sina Handlingar Svenska.

Hr Höpken mente, at det i hastighet blifvit i privilegio utelemnat, och at vi fram för andre, som vilja stikta et sådant samfund, äga 2:ne förmoner, nembl:n at vi varit de första, och för det andra synes den, som är i sielfva hufvudstaden, kunna snarare nämna sig efter hela nation, än den, som framdeles torde blifva uprättad i någon annan stad i riket. Likaså sker det ok i Franckriket.

Academien fant således för godt, at detta ordet Svänska skulle sättas til främst på Acten.

Och härmed slöts denna sammankomst.