Protokoll (beta)

1739 den 13 Octob. Närvarande
Præsident. Hr Triwaldt.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Linnæus.
Hr Cronstedt.
Hr Nordenberg.
Hr Sahlberg.
Hr Faggot.
Hr Pilgren.
Hr Brelin.
Hr Mellercreutz.

1. Sedan protocollet af den 6 hujus var justerat; frågade Hr Præsidenten, om Hr Salvius varit hos Censor och inhämtat des mening angående censurerandet af Academiens Acter? Dertil svarades ja, och at han utlåtit sig, at hans instruction innehåller, det han utan någon exception bör censurera alla Acter, som här skola tryckas, hvarföre han också begärt at få igenom se Academiens Acter, innan de varda tryckte. Hvarjemte han med synnerlig höflighet uptagit den lofven Academien behagat göra honom derutinnan, at han skulle få et exemplar af alt, som under hennes namn kommer at gifvas ut igenom trycket. Detta mål togs sedan än ytterligare i öfvervägande: då Hr Höpken nu som förr sade sig vara af den tanckan, at Academien intet behöfde bry sig något härom, til des Hr Censor sielf antingen ville förbiuda trycket, eller ock besvära sig deröfver hos Höga vederbörande. Härhos yttrade sig Hr Salvius, at boktryckaren talt med honom och förbehållit sig at blifva friad för alt åtal, i fal Hr Censor skulle besvära sig häröfver. Hvartil Hr Baron Höpken svarade, at Censor, såsom en förnuftig man, ingalunda lärer inlåta sig i sådant mål, som han väl förut ser sig ej kunna vinna något med.

2. Härpå tilsporde Hr Præsidenten, om Hr Salvius hade, efter Academiens sidsta befalning, giordt någon förtekning uppå de Herrar Ledamöter, som ännu intet gifvit deras försäkrings skrifter in til Academien?

Hvartil Hr Salvius svarade, at de vore åtskillige, som ännu intet gifvit några försäkrings skrifter, och gaf deruppå fram en förtekning. Och som Hr Mellercreutz fants vara deribland, frågade Hr Præsidenten hvarföre han ännu intet gifvit den vanliga försäkrings skriften från sig? Då Hr Mellercreutz svarade, at han dervid hade något at påminna, hvilcket han skriftel:n tänckt hemställa Academiens ompröfvande, men at hans dräng icke hunnit at skrifva det rent, innan tiden var inne, at han nu skulle gå up i Academien. Hr Præsidenten sade, at det vid Grundreglornes ricktighet ej vore tillåteligt göra några påminnelser, och bad således, at han nu straxt ville utlåta sig med ja eller nej, om han ärnade gifva in någon försäkrings skrift til Academien, eller ock intet.

Hr Mellercreutz svarade, at han ville betäncka sig derpå til nästa sammankomst, om Herrarna täktes lemna honom tilstånd dertil.

Men Hr Præsidenten sade, at detta vore et sådant mål, som ingalunda behöfde långt betänckande; ty begärte han ännu en gång nomine Academiæ, at Hr Mellercreutz skulle yttra sig antingen uti ja, eller nej.

Men Hr Mellercreutz svarade, at han ville absentera sig tils vidare från deras sälskap. Gick derpå til dörren; men kom åter tilbaka igen och begärte extractum protocolli häröfver. Hr Höpken lät honom förstå, at Academien ingalunda behöfver skriftel:n utlåta sig i detta mål: Academien har uprättat sig vissa Grundrelor at lefva efter och så vida de varda hvar och en Ledamot innan han blifver emottagen, kunnige giorde, hvarigenom honom lemnas nog tid och råderum at förut betäncka sig, om han vil vara dem undergifven el:r ock intet så äger han sedermera ingen makt at draga dem i något tvifvelsmål, utan så snart det sker, så har han också sin resolution med sig. Hvarpå Hr Mellercreutz tog sit afträde.

3. Häruppå yttrade sig Hr Præsidenten, at de Herrar Ledamöter, som äro frånvarande och ännu intet gifvit sina försäkrings skrifter ifrån sig, böra, enär de komma til staden och täncka stiga up i Academien, gifva in deras försäkringar, innan de få niuta stämma och säte i Academien.

4. Herr Sahlberg påminte, at i fal Underståthållaren Drake skulle til Ledamot i Academien blifva emottagen, om icke det då skulle synas oanständigt, at han, som blifvit til RiksRåd kallader, borde här såsom den yngsta, efter Academiens Grundreglor, taga in det nedersta rummet. Men Herr Præsidenten svarade, at här ingen personel heder är gällande, och at General Stobée, som okså är en hederlig man, var nögd med det nedersta rummet, så länge han var den yngsta i Academien.  

5. Herr Ehrenswerd hemstälte, om icke Herrar Fundatores behagade inlefverera sina försäkrings skrifter til Academien på samma sätt som de andre Herrar Ledamöter? Herr Præsidenten mente för sin del, at det vore försäkring nog, enär de hade underskrifvit Grundreglorne. Men på det at sådant ej måtte gifva tilfälle til någon oreda el:r missförstånd, sade han för sin del gärna vilja underskrifva den vanliga försäkrings skriften, fast hon ock ännu vore i hårdare termer upsat; hvilcket han jämväl förmodade, at de öfrige Herrar Fundatores intet el:r underlåta skulle. Hvarföre han också tilsade Hr Salvius, at han til nästa sammankomst skulle skrifva några försäkrings skrifter färdige, på det Herrar Fundatores, som nu äro närvarande, må kunna derunder skrifva sina namn och sedan afgifva dem til Academien.

Hr Höpken yttrade sig härvid, at han vore så mycket villigare dertil, som ändamålet med denna försäkrings skrift enkannerl:n syftar på enighetens bibehållande Academiens Ledamöter emellan, och at en så inviolabel ting, som Grundreglorne äro, ingalunda bör underkastas något delibererande.

6. Herr Præsidenten hemstälte, om icke alla Acter, som under Academiens namn gifvas ut, böra förut i Academien läsas up, innan de aldeles aftryckas: hvilcket han sade i alla andra Academier jämväl vara brukeligit, och at det här nu så mycket mera bör ske, som det vore rät illa, om någons mening blefve i något mål rubbad eller förvänd, när Svänskan igenomses och omlagas.

Härtil svarade Hr Pilgren, at han altför gärna skulle se, at Academien ville låta läsa up alla observationer, innan de komma at tryckas, på det honom derigenom måtte gifvas tilfälle at i vänlighet öfverlägga med de andre Herrar Ledamöter i Academien, i fal något klarare sät at uttrycka Auctorens mening af en el:r annan torde påfinnas. Hvarjemte Hr Salvius yttrade sig vara af samma mening med Hr Pilgren hvad detta målet vidkommer.

7. Herr Præsidenten gaf ytterligare tilfälle at tala om orthographien, som Hr Salvius tagit på sig at rätta vid trycket uppå Academiens begäran, och framdrog det ordet watten, hvilcket Hr Salvius uti näst aftryckte arcket låtit införas med e. Denna orthographie hölt Hr Præsidenten före vara aldeles ovanlig och sade, at det borde skrifvas watn, men när Hr Salvius vist, huruledes de gamble plägat utelemnae utur alla sådane tvestafviga ord; emedan de hållit före, at r, n, l, med flere consonantes hade liksom et e förut framför sig, såsom uti afl, alstr, fostr, modr, eftr, men at e i sednare tider blifvit med det skäl tilsat, at man funnit hurusom en consonans utan vocalis aldrig kan äga något liud; så blef det faststält, at detta ordet skal framdeles skrifvas med 2t och e.

8. Härpå upviste Hr Höpken et rum utur samma tryckta ark, som til meningen intet var nog tydeligt. Hvilcket fants vid närmare påseende vara kommit af puncteringens fel i tryckningen, så at der stod en comma der comma cum puncto hade bordt stå.

9. Nu frågade Hr Præsidenten, huru sådane ord kunde el:r borde utmönstras utur vårt tungomål, som äro komne af Tyskan?

Hr Höpken mente, at sådant vore aldeles onödigt, och at de väl kunde tålas, så vida de alment blifvit vedertagne. Men Hr Pilgren hölt deremot för sin del så före, at fremmande ord skäma bort vårt modersmål, när de således få innäsla sig, at de gamla goda inländska orden råka igenom försummelse aldeles med tiden i glömsko. Derföre var hans mening, at vi intet borde emottaga fremande ord, när vi hafva förråd på lika goda ord förut i vårt egit tungomål, och än mindre då, när egne el:r inhämske äro tydeligare och för alt folck i hela landet lättare at förstå, än de utländske. Vårt tungomål, mente han, blir derigenom intet rikare, at vi naturalisera så fremande ord, at vi derigenom glömma bort våra egne, och at dermed nu kommit så långt, at mången måste lära sit egit fäderneslands mål liksom å nyo: hvilcket med tiden tör hafva större påfölgder med sig, än mången nu vil tro.

10. Nu uplästes Hr Mellercreutz giorde observation öfver Hr Wallerii nya rön om rep, och beslöts at derom skulle afgå bref til Hr Wallerius, då Hr Christ. Polhems yttrade tanckar derutinnan jämväl skulle öfverskickas.

11. Hr Præsidenten sade härvid, at han för sin del ej fant det vara så aldeles omträngt, at alla observationer efter den ordning skulle tryckas, som Ledamöterna äga rum i Academien til, utan at de föras in i Acten alt som de hinna bli färdige.

12. Sedan lästes up et af Hr Mellercreutz uppå Academiens begäran uprättat förslag til vissa reglor, hvarefter Academien ville, sedan de förut blifvit behörigen gillade, framdeles skicka sig vid nya röns behöriga pröfvande. Men Hr B. Höpken tog dem til sig och lofvade til nästa gång sätta dem i bättre ordning, at de då måge läggas på bordet til en behagelig tid.

13. Hr Præsidenten lät häruppå förnimma, huru högel:n det är omträngt, at de nya rön och påfund, som i et el:r annat mål af Academien komma at gifvas ut, måtte grunda sig på otvifvelaktiga experimenter, hälst som en liten omständighet, enär den icke behörigen i akt tages, kan ofta göra hela processen til intet.

14. Häraf fik Hr Salberg tilfälle at berätta, huruledes Konungen i Dannemark låtit hämta från Berlin både malt och humla etc. i mening at uti Köpenhamn deraf brygga det så kallade Brejhaus drickat; men det tog intet lag, hvilcket kom af vatnet.

15. Likaledes talte Hr Præsidenten om hela den process, som Lenman brukat til et nyt tegelslageri; och at vår luft varit vållande dertil, at det misslyckat honom.

16. Hr Höpken hemstälte, om icke en bok kunde beställas, hvaruti alla de målen, som böra til en viss tid läggas på bordet, måge efter hand inteknas, då man kunde slippa de många lappar? Hvilcket biföls, och at Hr Salvius skulle beställa derom för Academiens räkning. Likaledes påtog sig Hr Cronstedt at beställa en tafla til Academien.

17. Det voterades sedan om Hr Professor Browallius, och beslöts efter pluraliteten, at han intet skulle tagas til Ledamot i Academien.

18. Hr Höpken fik emot sin revers af Academien läna hem de böcker, som af Hr Tourlon til Academien blifvit skänckte.

19. Hr Cronstedt låfvade inkomma til Academien med et nyt påfund af kärnor til at kärna smör. Och Hr Præsidenten tilsade Ledamöterne at til nästa onsdag åter träda tilsamman. Hvarmed denna sammankomst slutades.