Protokoll (beta)

1739 d. 8 Sept. Närvarande
Præsid. Hr Linnæus.
Hr Ahlström.
Hr Höpken.
Hr Triwaldt.
Hr Ehrenswerd.
Hr Nordenberg.
Hr Ribbe.
Hr Faggot.
Hr Brelin.
Hr G. Polhem.

1. Sedan protocollet af den hujus var justerat, hemstälte Hr Höpken til Academiens godtfinnande hvilcka observationer el:r nya påfund, som til Academien blifvit ingifne, nu skulle pröfvas nödige at tryckas vid detta första quartalet? Herr Triwaldt svarade, det han för sin del mente, at sådant torde kunna så mycket mer lemnas til Hr Præsidis, Hr Secreterarens och Hr Actuariens ovälduga ompröfvande, som hvar och en i annor händelse gerna plägar gynna sin egen sak.

Detta biföls af samtel:e Herrar Ledamöterne, och i fölie deraf slöts, at Hr Præsidenten, Hr Höpken och Herr Salvius skulle, enär dem lägligt vore, träda tilsamman och utse de observationer til trycket, som af dem pröfvas vara hälst gagnelige och säkre at gifvas ut i det allmenna.

2. Hr Triwaldt hemstälte sedan, at som Grundreglorne innehölt, det en liten stierna skall sättas framför deras namn af Ledamöterne, som i det förflutne quartalet hade ingifvit något nyttigt påfund i Academien, hvilcket synes syfta så väl til Auctorens heder, som ock i följe deraf jämväl androm til något behageligt efterdöme; så mente han för sin del, at ock de, hvilcka inkommit med flere gagneliga påfund, borde få så många stiernor, som deras observationer vore.

3. Härvid läste Hr Höpken up den 12, 13 och 14 §. af Grundreglorne, som tala derom; hvarjemte han förklarade Academiens påsyfte vara dermed at tildela dem någon heder, som dymedelst visa sin sanskyldiga nit för det almenna, hälst som de härvid ingen annan belöning hafva at vänta, såsom ock at upväcka en inbördes täflan hos en hvar af Academiens Ledamöter at med fult alfvare bidraga til inrätningens ändamål. Och som Academien fant detta Hr Triwaldts hemställande vara skäligt och billigt, ty blef ock nu endräktel:n faststält, at så många stiernor skola uti den trykte Acten sättas för hvar och en Ledamots namn, som observationer af honom i det quartalet til Academien blifvit ingifne.

4. Derpå föredrog Hr Præsidenten til Academiens godtfinnande, om det icke skulle synas nödigt at vid den titul, som kommer at sättas fram på Acten, til en skilnad från de i främmande länder inrättade Wettenskaps Academier, här betiena sig af den tilsatsen och kalla det Svenska Wettenskaps Academiens acter med mera. Men efter något öfvervägande slöts, at titulen på Acterne skulle simpliciter bli dervid, som det förut i protocollet fants vara faststält och afgordt, utan denna tilsats af det ordet Svenska.

5. Hr Höpken läste sedan up et bref från Hr Baron Bielcke, jemte den derhos af honom insände observation om almträns planterande här i riket. Häraf fik Hr Ahlström tilfälle at yttra Sig, det han hållit före, at almträden vore af 2:ne slag, neml:n röd och hvit, hvarom han likväl i den upläste observation intet fant vara något omrört. Men Hr Præsidenten mente för sin del, at det ej finnes mer än et slag, och uppå tilfrågan hvad det enkannerl:n vore, som gorde denna åtskilnad? svarade Hr Ahlström, at den röda är i sielfva trädet röd, i sin växt rak och har små löf; deremot har den hvita mera utspridda grenar och större blad. Härtil lade han ock det, at den hvita allenast finnes här i Sveriget, men ej den röda. Hr Præsidenten ville dok intet medge, at det skulle vara mer än et species, fast den på hvarjehanda sätt kan synas skicka sig, äfven som det ock skal vara bekant, at i Ostindien finnes alm, hvaruppå växer bär, men kan derföre ej säjas vara något särskilt genus. Han frågade ytterligare, om den röda vore i trädet hårdare el:r ock blötare, än den hvita? Hvilcket Hr Ahlström sade sig ei så noga hafva pröfvat.

Hr Triwaldt mente, at det vore en sanskyldig åtskilnad dem emellan, om den ena finnes sprida sina grenar bredare ut än den andra. Äfvenså hölt ock Hr Ribbe före, at större och mindre blad skulle kunna göra differentiam specificam: men Hr Præsidenten svarade, at majus el:r minus på bladen intet hade något i slikt mål at säja, och framdrog exempel af biörcklöf, som kunna vara större och mindre, men derföre ej säjas göra särskilte species.

6. Hr Höpken tykte, at den methode, som Hr Bielcke brukat uti denne observation, var något vidlöftig, hälst som han först upräknar många särskildte auctorer, som skrifva om almträn, och vederlägger sedan deras meningar, förr än han kommer enkannerl:n at tala om sina rön och nya påfund dervid; men de andre Ledamöterne funno en sådan methode vara så mycket bättre, som derigenom ej allenast gifves tilfälle at få veta, om någon annan skrifvit i den saken, som handlas om, något förut, utan ock på hvad sätt de deruti tilförene gorde rön haft deras grund el:r ej.

7. Hr Ahlström talade sedan något om almträns fortplantande och sade sig af egen erfarenhet funnit, at det skal bäst då ske, enär qvistarne böjas från sielfva stammen nid i jorden, hvaraf telningar sedan uprinna, som äro bäst tienlige til fortplantning. Likaledes ville ock Hr Ahlström intet gerna tro. at bladen skulle kunna tiena för silckes maskar til föda: hvartil ock Hr Triwaldt nekade. Och som Hr Ahlström hade pröfvat åtskilligt om almträns växart och skickelse, så gaf nu Hr Præsidenten honom denna observation, at deröfver nästa gång inkomma med hvad han dervid funne nödigt at påminna.

8. Uti berörde bref föreslås ock Hr Archiater Roséen af Hr Bielcke til Ledamot i Academien: hvilcket Hr Præsidenten sade nu vara femte gången af honom skiedt. Hr Triwaldt påminte sig härvid, det han hade hört Hr Roséen säja, at han intet ville vara Ledamot med Hr Roberg uti Upsala Societet. Men sådant oacktadt slöt likväl Academien nu, at detta förslaget om Hr Roséen skulle läggas på bordet at röstas öfver efter 14 dagar, hälst som han sielf låtit förstå, at han gerna önskar detsamma, då Hr Præsidenten för några veckor sedan var i Upsala. 

9. Hr Ahlström viste sedan up i Academien en afritning jemte beskrifning på en synnerlig plog från Engelland, hvarmed man skal kunna plöja, så och harfva nid säden på en gång. Hr Triwaldt tog den til sig, lofvade uttolka beskrifningen på Svenska och nästa gång taga den up med sig, på det den sedan måtte kunna sändas til Hr Christopher Polhem, at honom måtte gifvas tilfälle at lemna Academien sin utlåtelse deröfver.

10. Derpå läste Hr Triwaldt up några af honom upsatte och til Academien ingifne anmärckningar om humlegårdars skötsel här i Sveriget, hvarjemte voro de frågor, som Handelsmannen Hans Lenman gordt til humlegårdsmästarena i Brunnsvik, samt deras derpå gifne svar. Academien fant deruti sit synnerl:a nöje och slöts, at de skulle tils vidare läggas ad acta.

11. Under detta sades, at Hr Plomgren nu var tilstädes i mening at blifva til Ledamot i Academien intagen. Hvarföre han ock straxt vardt införd, och Hr Præses lät honom förstå, huruledes Academien endräktel:n behagat kalla honom til sin medlem, och at hon nu hade så mycket större fägnad öfver hans närvaro, som hon såg, at han med behag vedertagit hennes kallelse. Hr Plomgren betygade deremot, at ingalunda hans värdighet eller skickelighet varit vållande dertil, at han blifvit utnemd och nu inkallad til Ledamot i detta lofvärde Sälskapet, utan allena Academiens egit gunstiga välbehag. Hvarjemte han mente, at hans närings sätt i handel hindrat honom at göra sig kunnig i några höga och diupsinniga vettenskaper. Men tackade likväl för Academiens honom beviste ynnest och försäkrade för sin del Academien om alt möjeligt biträde, hvarmed han lemnade sig uti des ytterligare ynnest.

Hr Höpken svarade honom å Academiens vägnar, hvilcket Svar lades ad acta. Och sedan det förnemsta af Grundreglorne blifvit upläst, gafs åt Hr Plomgren et formulair, hvarefter han til nästa gång skulle inrätta och til Academien sedan ingifva sin försäkrings skrift.

12. I följe af det som om humlan blifvit upläst, frågade Hr Præsidenten antingen man här förstod någon hvit eller röd humla? Hr Ahlström mente, at det vore alt samma och enahanda slag. Hvartil Hr Præsidenten nekade och sade, at den röda är ymnogare, mindre til växten och senare at mognas. Hr Ahlström ville veta, om uti den upläste beskrifningen något var rört om, hvad tecken humlan hade, enär han var mogen? Svarades ja, at han då hade en starck lukt, och vore liksom kådaktig.

Äfven så mente ock Hr Ahlström, at uti beskrifningen ej var så utförl:n talt om des torckning som sig borde. Men Hr Triwaldt lofvade framdeles inrycka det, som deruti felas, jemte något mera, til så mycket större redighet i detta nödiga ärendet. Hvarmed denna sammankomst slutades.