Protokoll (beta)

Februar. d. 20
för middagen, sammanträdde uti Herr Praesidis och Secreterarens närvaro, Herrar Bäck, Strandberg, Acrel och Schultz, at yttra sig, hvilket af de inkomna sex svar, på den förledet år framstälda frågan om Gickt, tycktes vara mäst berättigadt til Praemium. Utom de 4 närvarande Herrar Medici, hade äfven Herrar Rosén och Bergius läsit alla svaren, och skrifteligen insändt deras vota.

Alle kommo öfverens, l:o at svaren N. 1. 2. 4 och 6 ei kunde komma i någon consideration.

2. At svaren N. 3 och 5 väl voro de bäste, men at dock ingendera til alla delar fullgiordt Academiens önskan. Därföre voro någre af den tankan, at frågan skulle få stå än et år, til des flera och nöjaktigare svar inkommit. Men på Herr Praesidis och Secreterarens föreställning, at Academien borde stå vid sitt löfte, och gifva Praemium åt den som bäst svarat, hälst nu är första gången, som Academien sig där til utfäst, emedan i annor händelse, allmänheten en annan gång ei torde hålla mödan värdt at svara på någon af Academiens frågor, så blef faststäldt, at etdera af svaren N. 3 eller 5 borde belönas.

3. Herrar Bäck och Strandberg föllo då med sina röster på svaret N. 3, emedan Auctoren där til, äfven efter Herr Roséns vidgående, vackert och rätt svarat på det förra momentet i frågan, nemligen om orsakerne, hvarföre Gickt nu för tiden är en mera allmän siukdom, än tilförene: hvilket moment var det, som Academien vid frågans framställande förnämligast önskade at få utredt.

Deremot voterade Herrar Acrel och Schultz på svaret N. 5, af den grund, at det vore i gemen bäst skrifvit, i synnerhet hvad Bote-medlen för Gikt angår, hvilket ock de öfrige Herrarne tilstodo.

Herr Rosens skrifteliga Votum var, at N. 5 borde belönas: däremot var Herr Bergius för N. 3.

Altså blef ingen decision, emedan vota voro paria. Därföre blef öfverenskommit, at Secreteraren skulle skrifva til Herr Linnaeus, och anmoda Honom at decidera. Men at för öfrigt bägge dessa svaren förtjänte at tryckas. Samma Dag,
efter middagen, sammanträdde, uti Herr Praesidis och Secreterarens närvaro, Herrar Faggot, Nordenschöld, Schultze, Clason, Tiburtius och Runeberg, hvilke alle haft hos sig och läsit de inkomna svaren på den andra förledet år framstälda frågan, angående bästa sättet at upodla Mosslupna Ängar, och af Academien varit anmodade, at utlåta sig, hvilket af dem förtjänte hälst belönas.

Alle närvarande kommo öfverens, at svaren N. 9, 17 och 18 voro de bäste, samt at jämväl i svaren N. 1. 7. 11. och 14 vore mycket godt, fast än intet af dem alla innehölle något nytt och tilförene obekant.

Herrar Nordenschöld och Clason höllo före, at N. 18 borde belönas.

Herrar Faggot och Runeberg voterade på N. 9.

Herrar Schultze och Tiburtius på N:o 17.

Desutom uplästes Herr HofCancelleren Carlesons yttrande, hvilket gynnade N. 9 och altså var Pluralitet för N. 9. Men som Herr Carleson ei läsit N. 17 och 18, så kommo samtelige Herrarne öfverens, at afbida Herr Grefve Cronstedts yttrande, hvilken läsit alla svaren.

Hvad N:o 18 angår, blef beslutit, at om än de fläste skulle förklara det för det bästa svaret, borde det väl i Tidningarne Notificeras, men dock icke få Praemium, emedan det inkommit för sent, neml. ei förr än d. 13 Jan. 1762.

Samtelige Deputerade voro af den tankan, at utom det som skulle få Praemium, borde äfven de tvänne andre, som täflat där med, tryckas, samt dessutom N. 7. 11 och 1. Och kommer at hemställas Academien, om icke deras auctorer kunde hedras med hvar sin Jetton af Silfver.

Hvad svaret N. 14 angår, ehuru där uti är mycket godt, pröfvade dock Herrar Deputerade det ei tjänligt at tryckas i denne samling, emedan 1:o det ei egenteligen går ut på Mosslupna ängars upodlande, utan på Mossars eller Kärrs upodling. 2:o. Emedan det är för vidlöftigt, och bättre tjänar at särskildt för Auctorens egen räkning tryckas. 3:o och förnämligast, emedan Auctoren där til är bekant, och förut ingifvit denna afhandling til Academien, som yttrat sig ei kunna på något sätt taga del i detta arbete, af orsak at Eldens bruk vid sådana upodlingar där uti alt för mycket recommenderas. Därföre kunde Auctoren, som är Herr Kyrkoherden Stenius, få igen sitt Manuscript, och låta det under vanlig Censure utgifva, om Honom så behagar.