Protokoll (beta)

År 1740 d. 12 Martii. Närvarande
Presid. Hr Cederhielm.
Hr Triewaldt.
Hr Höpken.
Hr Ahlström.
Hr Ehrenswerd.
Hr Fagott.
Hr Brelin.
Hr Roman.
Hr Benzelstierna.

1. Sedan det vid sidsta sammankomsten hållne protocoll blifvit justerat, upläste Hr Höpken et ifrån Hr Biskopen Erich Benzelius til Hr Benzelstierna ankommit svar uppå det bref, bemälte Herre nyl:n til honom låtit afgå med begäran at han ville blifva Ledamot här uti Academien. Hvarföre Herr Biskopen betygar myken tacksamhet och högachtning för denna nyttiga inrätning samt försäkrar, at så mycket hos honom står, biträda Academien uti dess förrätningar; men anhåller, at han måtte få del af Academiens Grundreglor; och beslöts, det et kallelse bref kommer til Hr Biskopen at afgå. I öfrigit lämnar Academien uppå Herr Benzelstiernas omsorg at lämna Hr Biskopen del af de begärte Grundreglorne.

2. Herr Presidenten gaf härå tilkänna, at som han i dag varit plågad af en ganska svår hufvudvärk, så är han ock ej i stånd at längre vara uti Academien närvarande, utan nödgades taga afträde.

3. Hr Ahlström lefvererade til Academien ett på särdeles sät fattat pris courant.

4. Sedan uplästes en skrift underskrefven af en vid namn Salander, hvarutinnan han andrager, at som Academiens syftemål vid alla dess gärningar är Fäderneslandets bästa, som egentel:n består theruti, at alla invånarne uti et samhälde äro välmående, och at ingen lider men, hvarken til dess kropp eller til dess utvärtes goda, så förmenar han ock, at en utaf Academiens ömaste skyldigheter är at vara omtänkt på utvägar, medelst hvilka the fattiga uti riket bättre kunna underhållas.

Hvilken Hr Salanders förestälning Hr Alström för sin del tykte vara ganska angelägen för Academien at efterkommas, och är han äfven i samma afsicht sinnad at vertera en bok ifrån Engelskan på Svenskan om Hospitaler, hvilken först på Italienskan är utkommen, samt sedermera låta den på trycket utgå.

5. Hr Höpken förmente rådeligast, at de Herrar Ledamöter, som vid deras utländske resor giordt sig underrättade om andra rikens anstalter til de fattigas underhållande, kunde allenast låta som en kort berättelse utgå hvad de i sådant fal erfarit, ty betänkeligit vore för Academien at blanda sig med thet, som hushåldningen uti riket i gemen angår.

6. Slutel:n blef någodt discurerat, hvad Herr Presidentens egenteliga tanka varit, då han för någon tid sedan, enär om prænumerations tidens förlängande blifvit talt, sig utlåtit, som ville Hr Presidenten ej allenast använda de ducater, han velat til Academien ingifva til en medailles förfärdigande, til fylnad af det capital, Academien sig äljest af prænumeranter förväntar, utan ock, i fal de ej vore tilräckelige, af egna medel upfylla det, som i prænumerations summan skulle fattas. Och härmed slöts denna sammankomsten.