Protokoll (beta)

Majus - d. 2.
Samlades för middagen uti K. Academiens Contoir, Herrar Zetzell, Faggot, Grill, Clason, Berch, Runeberg och Secreteraren.

1. Öfversågos Räkenskaperne, och funnos hafva Sin riktighet. Herr Grill hade haft hema hos sig och noga reviderat de förra årens Böcker.

2. Upl. Listan på Academiens Gäldenärer, ibland hvilka många funnos, hos hvilka intet synes stå at ärhålla. Man fant för godt, at de Summor, som sådane varit skyldige, må afskrifvas, at de ei vidare göra rik bok, utan at rikta Cassan. Ibland dem fants en Bokbindare i Skara, vid namn Douckewitz hafva i mer än 10 år varit skyldig 646 dr 8 % kmt. Och som Magistraten i Skara gifvit Skrifteligt intygande under d. 23 April 1759, at hos Duckewitz alsingen tilgång är, så beslöts at hans skuld må nu strax afskrifvas. Hvad de andra angår, skal man först än en gång genom Konungens Befallningshafvande söka utfå, så mycket hos dem finnes: och sedan efter hand afskrifva det öfriga på Förlust-Conto.

Samma Dag, efter middagen, samlades på föregången kallelse, til ny Praesidis utväljande, följande Herrar Ledamöter. Den afträdande Praeses, Herr Zetzel, Hans Exc. R.R. Grefve Höpken, samt Herrar Faggot, Brandt, Meijer, v. Swab, Adlerheim, Heykenschöld, Bäck, Clason, Rosenadler, Kryger, C. Lehnberg, Runeberg, Bergius, Martin, Wilcke, Schultz, Clerck och Secreteraren.

1. Upvisades Första Qvartalet af Handlingarne för innevarande år, samt Jettonen i Silfver öfver Herr von Linné, som i år blir Premie-Jetton för gillade Rön, enligt öfverenskommelsen d. 1 Februarii.

2. Öfverlemnades den ena Sparriska Gull-Jettonen til Herr Faggot, som blifvit honom tilärkänd för des Svar på Frågan om kärrors förbättring. Se Dagb. för d. 4 April. Ad Protocollum.

Det beslut, hvilket Kongl. Vetenskaps Academien, vid sin sidsta sammankomst, behagat taga, angående de inkomne svaren öfver frågan om orsakerna til Folkets utflyttning; har tjänt mig, å den ena sidan, til mycken upmuntran, och å den andra til någon närmare eftertanka. Det förra för det benägna omdömets skull, hvilket Herrar Deputerade fällt om mitt svar, som de ansedt förtjent til den utsatte belöningen och det senare, i anseende til den, genom de flästa röster, faststälde förklaringen, at skriften ei bör göras allmän genom trycket. Nu ehuru det torde varit nyttigt, at några skäl tillika blifvit andragne, hvilka dels kunnat gifva mig tilfälle, at närmare förklara mina tankar; dels fådt åstadkomma hos mig och andra större varsamhet, vid andra dylika tilfällen: så åtnöges jag dock villigt vid Kongl. Academiens beslut, änskönt orsakerna dertil äro mig obekanta. Ty jag förkastar gerna mina tankar, vid den minsta på skäl grundade anledningen; emedan jag altid tror dem vara felagtiga. Derföre, ehuruväl jag vid dessa, om hvilka nu är frågan, brukat all möjelig försigtighet, och för visso vet, at ei något deruti finnes, hvilket ei förut är afhandlat i mina egna trykta arbeten, endast med den skilnaden, at det här blifvit lämpat til förevarande ämne; så måste jag ändå föreställa mig, at något anstöteligit deruti funnits, fast jag själf ei blifvit det varse. Det vore väl säkert en förvänd slutsats, om någon deraf, at jag begådt några fel, eller någon ovarsamhet i skrifvandet, skulle bringas på den tankan, at alla ämnen, rörande den allmänna hushåldningen, voro stälde utom Kongl. Academiens omkrets: Men som det felet ofta lådar vid mänskligheten, at draga enkla händelser til allmänna påfölgder; så finner jag mig föranlåten, at nämna något i gemen om denna saken, i den säkra förtröstan, at sådant lärer benägit uptagas.

Hufvudmålet beror på den frågan: Om det hörer til Kongl. Academiens göremål, at upgifva sådana frågor, som röra den allmänna hushåldningen, och låta de inkomne svaren blifva kunnoga genom trycket? Härom borde väl ei vidare yppas något tvifvelsmål, sedan Kongl. Academien värkeligen redan framstält sådana frågor, och utsatt belöning för den, som insänder det bästa svaret, i den afsigt, at låta det allmänna deraf få del, genom trycket: det vore emot alla förnuftiga samhällens natur, samt emot Kongl. Academiens stadgar och heder, at tillåta något klander uti sådant, som en gång blifvit uti Hännes offenteliga sammankomster beslutit. Men, i anseende til åtskilliga orsaker, och för framtiden skull, tror jag det ei vara onyttigt, at styrka en så hälsosam, af Kongl. Academien vidtagen anstalt, med följande skäl.
1) Uti Kongl. Academiens Grundreglors 1. Cap: 1. §. säges: At alla de vetenskaper och konster, som ega någon verkelig nytta i det allmänna väsendet, blifva ämnen för Academiens upmärksama och öma bemödande; hvarefter Oeconomien uttryckeligen nämnes, ibland andra der omtalte vetenskaper. Man skulle säkert taga ordet: Oeconomie, uti et alt för trångt begrep, om man endast dermed ville förstå den enskilda hushåldningen. Ty om någon vetenskap gifves, som eger verkelig nytta i det allmänna väsendet, så är det visserligen den så kallade Oeconomia publica. Den bästa kunskap i den enskilda hushåldningen blifver ofta fruktlös; så länge den allmänna drages med sådana sjukdomar, som lägga hinder i vägen för flit och omhugsan. Til den förras förbättring har Kongl. Academien upgifvit många vackra sanningar: men de hafva til en stor del ei kunnat nyttjas, i anseende til ännu bibehåldne fel i den senare. Knapt gifves något land i Europa, der alla hushåldsgrenar äro i större lägervall, än i Sverige: derföre är för vår tid intet vigtigare ämne, än at uptäcka de svårigheter, som hindra näringarnes upkomst, uplysa Nationen om sitt sanskylliga bästa; fatta ett visst och redigt systeme i den allmänna hushåldningen, och föreslå sådana botemedel, som vårt närvarande tilstånd fordrar. Hufvudsaken består deruti, at skaffa undan den så kallade materia peccans ur den sjuka Rikskroppen. Detta göromål är Konungens och Riksens Ständers ensak: Men at, med all vördnad för lagarna, gifva til känna orsakerna til dessa sjukdomar, och föreslå, på hvad sätt de kunna botas; det tilkommer hvar medlem i et fritt samhälle. Denna frihet har icke eller blifvit nekad någon välmenande Rikets undersåtare, som dertil velat använda tid och möda; hvarom en myckenhet trykta skrifter vittna. Det synes af sig sjelft följa, at Kongl. Vet. Academien ei kan vara satt innom trångare gränsor: det är ju fast mera derifrån, som det allmänna med skäl väntar den påliteligaste uplysning. Och uti hvilka mål kan väl densamma mera behöfvas, än i sådana, som måste lägga grunden til hela den allmänna välfärden, nu och i framtiden? Statshemligheter äro och blifva altid härifrån uteslutne: och man kan väl icke eller förmoda, at Kongl. Academien skulle dervid ur agt låta den varsamhet, som lagarne äska. Kort sagt: af alla sanningar, som befordra det meniga bästa, äro inga af större vigt; inga, som mera hedra et tänkande folkslag; och derföre inga, som bättre passa sig för en Vetenskaps Academie, hvilken altid tros vara en samling af de vittraste män i Riket: ja, jag tror mig, i anseende dertil, ei fela, då jag håller före, at, om dylika sanningar voro eljest öfveralt nedgräfne i mörkret; så borde de likväl hos Vetenskaps Academier finnas, och genom deras bemödande uplifvas. Och at sådant jämväl altid och hittils, utan klander, blifvit i agt tagit i denna Kongl. Academien; derom vittna, utom handlingarne, i synnerhet många af Hännes ledamöter hållne tal, hvilka, änskönt de mäst rört den allmänna hushåldningen, likväl sedermera blifvit trykte.
2) At Oeconomia publica i gemen ei bör, efter våra författningar, räknas ibland Stats hemligheter; det kan (: änskönt inga andra bevis voro at tilgå:) endast slutas deraf, at särskilde Professorer äro vid Academierne förordnade, til denna vetenskapens afhandling. Men huru magra, ja til en stor del onyttiga, skulle icke deras föreläsningar blifva, om de endast ville hålla sig vid allmänna Theoretiska satser, utan någon tillämpning på fäderneslandet; eller om de sjelfve stodo i den tankan, at inga fel och Politiska eller Oeconomiska sjukdomar hos oss borde uptäckas, och inga botemedel deremot föreslås? Har nu Vår Nådiga Öfverhet pröfvat nödigt vara, at Rikets ungdom måtte underrättas i sådan kunskap: Kan det då vara et mindre anständigt, eller mindre nyttigt göremål för Kongl. Vetensk. Academien, at deruti skaffa uplysning, och at i synnerhet upmuntra hvar mogit tänkande människa i vårt samhälle, til sådana sanningars utredande, som aldramäst tjena uti vår nu varande belägenhet?
3) Gå vi til andra vittra folkslag, ja jämväl til dem, som styras af envåldsherrar, som til ex. Fransoser och Danskar; så läsas ei allenast i deras trykta skrifter de dristigaste sanningar, utan der blifva ock de benigaste frågor i den allmänna hushållningen offenteligen upgifne, dels af enskilde personer, dels af lärda samhällen. Dessa frågor äro ei blott Theoretiska, som, efter Philosophiska grundsatser, kunna med och mot försvaras; utan de äro aldeles Practiska, och af den beskaffenhet, at de ei kunna vidröras, utan at uptäcka både Politiska och Moraliska sjukdomar. Til den ändan blifva belöningar utsatte, och det, som altid är mera gällande hos den, som älskar ära och dygd, är det, at det bästa svaret blifver allmänt gjort genom trycket. För oss kunde det vara et tilräckeligit bevis, at andra fria samhällen nyttja en sådan anständig skrif frihet, til människoslägtets både heder och förmån: Men när derjämte är allmänt kunnogt, at icke en gång i de enväldigaste Riken sådana sanningar gömas i mörkret, utan fast mera blifva med taksamhet i offenteliga skrifter emottagne; så måste väl alla tvifvelsmål, om några funnos, i anseende til oss af sig sjelfva förfalla.
4) Som det af föregående torde vara öfverflödigt bevist, at det ei allenast är en Kongl. Academien tilhörande rättighet, utan ock, til följe af Grundreglorna, en Hänne åliggande förbindelse, at, jämte andra nyttiga vetenskaper, afhandla allehanda sanningar, rörande den allmänna hushåldningen; så synes ock med detsamma vara afgjort, at sådana svar, som insändas öfver framstälda frågor i dylika ämnen, och finnas vara mogit afhandlade, ei få döljas för allmänhetens ögon, så vida de ei äro stridande emot en skälig tryckfrihet. Kongl. Academien har ju ingen annan afsigt, med dessa frågors upgifvande, än at upmuntra vittre män i vårt samhälle, at tjena det allmänna med sådana uplysningar, som gagna fäderneslandet: vilkoren dervid äro, å författarens sida, at skrifva sådana sanningar, som lagarne tillåta, och en sund sedolära äskar; men å Kongl. Academiens sida, at meddela den utlofvade belöningen åt den, som bäst svarat, och at göra hans tankar kunnoge genom trycket. Sker icke det senare, så är frågan förgäfves upgifven, och Autoren har gjort et fruktlöst arbete, änskönt belöningen blifver honom tilärkänd. Ty han har skrifvit i den afsigt, at tjena det allmänna: sådant har Kongl. Academien af honom begärt; och han kan ei vara dermed nögd, at hans skrift lägges afsides, sedan densamma vunnit bifall, eller at hon skulle stadna på något annat ställe, än dit hon varit ämnad det är på trycket. Hon står jämväl för hans, och ei Kongl. Academiens räkning, vidare, än at hon bör hafva de egenskaper, som vid Censuren äro föreskrefne, nämligen: at hon ei strider emot Religion, Grundlagar och goda seder. När Kongl. Academien håller en sådan skrift värd, at tryckas; så säges dermed endast, at deruti äro nyttiga sanningar upgifne. Men ei har Kongl. Academien med detsamma antagit alla tankar för sina, som deruti finnas: blifver något deraf offenteligen antastat; så är det ei Kongl. Academiens sak, at derå svara, utan Autorens, hvilket är enligit med praxis, på alla de ställen, der skrifter undergå Censur, innan de komma på trycket. Och äfven så litet Kongl. Academiens Censur får öpna en friare väg för bokprässen; äfven så litet får densamma göra vägen trångare, än lagarne i allmänhet föreskrifva, eller tillåta.
Dessa äro mina välmenta tankar, uti et mål, hvilket jag anser vara af den vigt, at det hörer til sjelfva grundvalen af Kongl. Academiens inrättning, och derföre ei, utan de vådeligaste påfölgder, får rubbas. De äro ei författade i den afsigt, at blifva et ämne til någon öfverlägning: utan endast, at,för min enskilda räkning, läggas til Protocollet. Stockholm d. 2 Maji 1764.
J. F. Kryger.

3. Den andra Sparriska Gull-Jettonen tilböds Herr Kryger, för Des Svar på Frågan om orsakerne til Folkets utflyttning: men oacktadt hela Academien sökte öfvertala Honom at den emottaga, undanbad Han sig dock, för de skäl, som äro anförde i Dagboken för d. 12 Apr. N:o 8.

4. I anledning af nyssnämnda fråga, giorde Hans Exc. R.R. v. Höpken Academien en föreställning, at här efter akta sig för sådana Frågor, som röra våra oeconomico-Politiska författningar, emedan slika ämnen dels icke, efter Hans Excellences tanka, egenteligen höra til K. Academiens skärskådande, dels ock kunna upväcka oenighet inom Academien. Så länge Academien hållit sig vid Scientifika Saker och Rön, har Hon vunnit aktning och anseende inom och utomlands: men om Hon skulle sträcka sig utom denna krets, kunde Hon lätteligen ådraga sig ledsamheter: Hans Excellence, såsom en af K. Academiens Stiftare, trodde sig därföre böra varna Henne i detta mål.

5. Herr Kryger ärhindrade däremot, at Frågor, rörande allmänna Hushållningen, sådana som den omtvistade, visserligen äro de värdigaste, nyttigaste och för allmänheten behageligaste ämnen at framställas til undersökning: at K. Academiens grundlagar uttryckeligen nämna Oeconomie, Commerce, Konster och Manufacturer ibland de ämnen, hvar med K. Academien kan sysselsätta sig: at sådana Saker härtils ofta och opåtalt varit vidrörde, så väl uti sielfva Handlingarna, som ock besynnerligen uti Åtskilliga håldna Tal. Detta visade Herr Kryger ytterligare uti et Memorial, som Han strax framgaf til Protocollet, och härhos bifogas, hvilket dock ei uplästes.

6. Öfver denna sak yttrade sig K. Academien ei denna gången, utan den lemnades til vidare betänkande.

7. Herr Ant. Petit, Medic. Doctor och Ledamot af K. Franska Vetensk. Academien, som redan för tre år sedan af Herr Martin blifvit föreslagen til utländsk Ledamot, blef nu genom enhälliga röster där til vald, sedan Secreteraren gifvit tilkänna, at tre af de förra utländska Ledamöterne, neml. Herrar Gessnerus, Donati och Daviel förledet år blifvit döde.

8. De tre öfrige Utländske Lärde, som voro föreslagne, neml: Herrar La Lande, Frisius och Abbé Ventura, bespardes til nästa år.

9. Praeses Herr Zetzell föreslog Skrifteligen ProvincialMedicus i Åbo och Assessoren Dr Haartman til inländsk Ledamot.

10. Upl. Herr Mallets Memorial, hvaruti Han föreslog Astronomiae Professoren i Upsala Herr Melander til Ledamot.

11. Företogs omröstningen til ny Praeses. Herr Tilas fick ----- 15 Röster.
Herr Bäck -------- 12.
Herr Ferner ------- 10.
Herr Berch ------- 8.
Herr Clason ------- 6 etc.
Af de fyra som fått flästa Rösterna, föll lotten på Herr Bäck, som var närvarande, och emottog lyckönskningar.

12. Herr Zetzell höll til slut et Tal, om en Svensk Soldats föda i Fält.

13. Redan i början af Sessionen, justerades Dagboken, som var hållen d. 12 sistledne April.