Protokoll (beta)

Octob. den 6.
Närvarande Hans Exc. Herr Praeses samt H. Exc. Gref Tessin, och H. Exc. Grefve Bonde samt Herrar Faggot, Polhem, Rosén, Benzelstierna, Malmerfeldt, Ekström, Bäck, Acrel, Scheffer, Ljungqvist, Schutzer, Lehnberg och Secreteraren.

1. Uplästes et af Secreteraren upsatt memorial, hvaruti föreställes, om icke Academien skulle finna nyttigt at anslå räntan af de 6000 dr. kopparmynt Academien tilfallit genom salig Gref Fredric Sparres Testamente, til tvänne årliga Premier af 10 Ducater hvardera, til at der igenom dels hedra Testatoris ädelmodiga kärlek för Academien och Vetenskaperna, samt der igenom upväcka andra at med slika gåfvor och Testamenten ihugkomma Academien, dels locka til Academien nyttiga och vackra rön, som Auctorerna eljest antingen skulle göma för sig sielfva, eller utgifva i andra Böcker. Til den ändan projecterade Secreteraren uti detta Memorial, at inga vissa frågor behöfde upställas til dessa Premier, utan at Academien lemnade hvar och en at tänka och skrifva hvad han hälst förstod och hade insigt och förfarenhet uti, samt ingifva sina försök här efter såsom tilförene til Academien: men at Academien ville, vid hvarje Års slut, urskilja tvänne de vigtigaste Rön och besynnerligen de, som kunde vara af största nytta uti allmänna lefvernet, samt gifva dem Praemierna, med hvad mera, som, jämte urskillnings-sättet, samma Memorial innehåller. Academien gillade detta förslag, men ville angående några hvilkor och omständigheter der vid, betänka sig til nästa Publika sammankomst. Nu discourerades allenast, om icke 10 ducater vore för litet, och om man icke derföre kunde allenast göra et Praemium af 20 Ducater, men de mäste höllo före, at 10 ducater vore nog, när hvar och en få frihet at arbeta uti hvad han behagar, utan at bindas til något honom främmande ämne, at sällan frågas efter huru stort praemium är, emedan hedren giör här vid den största upmuntran: at man borde upmuntra ju flera ju häldre, hvilket sker, när flera kunna hafva hopp, och at Secreterarens förslag, at af Academiens egna medel gifva det 3:die extraordinaira Praemium, när så många praemium förtjänande Rön inkommo för något år, syntes för den orsaken mycket nyttigt. Sedan taltes om sättet at urskilja de två eller 3 bästa rönen, hvar vid man frucktade någon svårighet, hvar emot Secreteraren sade sig ingen ting högre önska, än at Academien alla år finge så många goda och nyttiga Rön, at hon hade svårighet at kunna utvälja de aldrabästa. När det lägges til grund, at de Rön hälst belönas, som äro af allmännaste nyttan, fastän de ei altid skulle se så höglärda ut, lärer svårigheten af sig sielf förfalla.

2. Upläste Secreteraren des Observationer på Mercurii passage under Solen, den 6 Maji innevarande år, som gillades at införas i detta qvartals Handlingar.

3. Discourerades, huru man skulle kunna, til Prästerskapets underrättelse och upmuntran, få ut på Svenska någon Bok, angående nyttan och rättaste sättet at inrätta de så kallade Mortalitets-listorna, emedan Academien förspordt så stor okunnighet, treskhet och vårdslöshet hos somliga af Prästerskapet i detta mål, hvilken til större delen skulle kunna häfvas, om någon väl skrefven Bok uti detta ämne skulle komma i allas händer. Secreteraren föreslog här til en Tysk Auctor, vid namn Süssmilch, som skal vara väl skrefven och begripelig för alla, samt anföra många exempel af dessa Listors stora nytta, jämväl uti Theologiska qvaestioner. Han mente at H. Salvius skulle lätteligen kunna öfvertelas at låta öfversätta denna Bok på Svenska, samt trycka henne: då Academien kunde genom et underdånigt Memorial hos Hans Majestet hemställa, om icke et exemplar af samma Bok kunde på Cronans bekostnad skickas til hvart Consistorium ock hvart Probsteri i Riket, hvilket förmodeligen skulle hafva ganska god värkan. Academien tyckte om dette förslag, men efter Boken, hvilken Secreteraren upviste, tycktes vara något vidlöftig, anmodades Herr Faggot, at se igenom Henne och utmärka, om något kunde utan skada uteslutas, eller om allenast et utdrag der af kunde göra tilfyllest.

4. Talades om utländska resors nytta, i anledning af H. Kalms nyligen utgifne Rese-Beskrifning, och berättade Hans Excellence Gref Tessin, at en skickelig yngling, som är hema i historia Naturali, nu är hugad at resa til Caput Bonae Spei, hvarest aldrig ännu någon rätt observator varit: At hans Exc. trodde sig hafva funnit utväg at undanrödja den ena svårigheten, neml. at få lof af Holländrarna at resa dit, hvilket de, sedan H. Kolbe missbrukade den frihet honom blifvit lemnad vid Caput Bonae Spei, aldrig velat tillåta, men den andra och långt svårare omständigheten, at skaffa honom rese-penningar, återstod ännu, hvilken hans Excellence bad Academien ville vara omtänkt huru den kunde afhielpas. Om det kom an på sammanskott, lofvade Deras Excellencier Gref Bonde och Gref Tessin, at bidraga. Academien lofvade tänka här på.

5. Upvistes Leipziger Samlungen, sju de första Tomerna, hvilka Herr Eggers skickat och skänkt Academien.