Protokoll (beta)

April. d. 18
Kommo följande af Academiens Ledamöter, på föregången kallelse, tilsamman, at välja en ny Praeses. Nemligen den nu afträdande Praeses H. Lejonankar, Hans Exc. Frih. Von Höpken, Grefve Cronstedt, Nordenschöld, Linnaeus, Faggot, Meldercreutz, Benzelstierna, Stockenström, Hans Exc. Frih. Palmstierna, Hans Excell. Grefve Ekeblad, Rudenschöld, Ekström, Swab, Adlerheim, Dalin, Bäck, Clason, Leijell, Hans Excell. Grefve Ehrenpreus, Acrell, Dr Benzelius, Liungqvist, Schützer, Grefve Liewen, Friherre von Seth och Secreteraren.

1. Uplästes et bref til Secreteraren, ifrån GeneralConsulen i Smirna Herr Rydelius, af d. 21 Februarii sistledne, som medbrackte den obehageliga tidning, at Academiens värde Ledamot, Doctor Hasselqvist, den 9 i samma månad, der med döden afgångit, efter et par Månaders svår utstånden sjukdom. Men at Des skrifter och semlingar dock voro uti godt förvar.tagne, hvar på en medsänd förtekning nu uplästes. Derjämte gaf samma bref vid handen, at Dr Hasselqvist sig der fördjupat uti en ansenlig skuld, bestigandes sig til inemot 3000 Piaster, hvilka H. Consulen Rydelius tror Academien vara skyldig at betala, helst Hasselqvists saker och samlingar voro för samma skuld af Creditorerna seqvestrerade. Nu ehuru väl en del af denna skuld är redan betalt genom en nyligen afgången växel på 744 Piaster, är dock ännu skulden så stor, at Academien ei i hast kunde sinna sig, hvad utvägar böra tagas til så stor summas upbringande. Academien fant väl på ena sidan, at hon icke utskickat Hasselqvist, mycket mindre accrediterat honom at upbära så mycket penning ar, och således aldeles icke är skyldig at betala des giorde skulder. Men å andra sidan såg hon nogsamt, at Academiens så väl som Nationens heder fordrar, at sådana steg måga tagas, at icke Hasselqvists härliga giorde rön, observationer och samlingar må förkomma. Archiater Linnaeus låfvade vid sin hemkomst til Upsala upsöka och hitskicka de sista salig Hasselqvists bref, hvar af Academien torde få någon anledning at visa, det Des skuld ei måtte hafva varit så stor. I medlertid ville Academien til nästa sammankomst hafva betänke-tid.

2. Och emedan et rum således genom salig Hasselqvists högst beklageliga frånfälle var blifvit ledigt, beslöt Academien at af de sex föreslagne, som äro, Tiburtius, And. Swab, Ax. Fr. Cronstedt, Frih. Brauner, Hof och Duraeus, nu välja en. Skreds derföre, enligt sista beslut, först til omröstning, hvilken af de föreslagne skulle denna gången komma i Consideration, då låtten föll genom de flästa rösterna på Friherre Brauner, och när omröstningen vidare om honom gått för sig, befans Han genom en öfver röstning af 21 ja, emot 5 Nei, vara antagen, hvar om Secreteraren fick befallning at lemna honom kundgiörelse.

3. Til utländsk Ledamot antogs ock Math. Professoren i Greifswald, Herr Andreas Maijer, genom öfver röstning af 23 ja, mot 2 nej. Och som han nu är här i staden närvarande, åtog sig Secreteraren, at mundteligen lemna honom del af Academiens beslut.

4. Der på skreds til Votering om en ny Praeses, då H. Scheffer fick 16 röster, Herrar Strandberg och Psilanderhielm hvarsina 15, Herr Plomgren 9, Herrar Malmerfelt och Ljungqvist 6, Dr Benzelius, Salander och Palmqvist 5, etc. Af de fyra, som hade högsta rösterna föll Lotten på Herr Strandberg, som derföre blef förklarad för Academiens Praeses för nästa qvartal: hvar om, efter han nu ei var tilstädes, Herrar Faggot, Ekström och Secreteraren blefvo utnämnde at gifva honom underrättelse.

5. Derpå afträdde H. Lejonankar des förda Praesidium, med et kort Tal, hvaruti han berättade, hvad under Des Praesidium uti Academien skedt, besynnerligen om den berömliga beredvillighet, som åtskillige Vetenskapernas älskare visat, at sammanskjuta til salig salig Dr Hasselqvists understöd.

6. Til slut sågo Ledamöterna än vidare Urmakaren Erensts sist omtalta Machiner, och funno, at de väl kunde brukas då det ei mycket blåser, men voro uti svår sjö odugelige. Icke desto mindre funno de hos samma Erenst et godt förslagit hufvud och en skickelighet som är at förundra sig öfver hos en som ingen theorie haft, och beslöto fördenskuld, at hos Hans Kongl. Majestet genom underdånig föreställning föreslå, det denne Urmakare måtte på något sätt upmuntras: och såge Academien hälst om han ville sätta sig neder här i Stockholm, och antage sig någon Uhr-fabriqve, då han säkert skulle gå långt, så vida han här hade mera tilfälle at få öfverläga med förfarit och förståndigt folk, än uti Wexjö.