Protokoll (beta)

Närvarande

Praeses Hr Bielke
Hr Cronstedt
Hr Faggott
Hr Nordenberg
Hr Wallerius
Hr Benzellstierna
Hr Sahlberg
Hr Wrede
Hr Lagerberg

Sedan Herrar Ledamöterne voro samlade, förestälte Hr Praeses i anledning af det, som tilförne esomoftast i Kongl. Academien blifvit discourerat, om ock huruvida de tal, hvilka vid hvarje Praesidis ombyte komma at hållas, böra skie för öpne dörar, på samma sätt, som parentationer uti Kongl. Academien ske, med begäran, at Herrar Ledamöterne nu sig sluteln öfver denna omständigheten ville utlåta, på det han vid sitt afträdende ifrån Praesidis sysslan må hafva den fägnad at först få åtlyda en lag, som Academien nu vil fastställa.

Öfver denna omständighet discourerades mot ock med. Uppå den ena sidan fants väl, at om Academien som en lag ville fastställa, det alla praesides, enär de öfverlämna sin innehafde syssla, böra hålla et sådant tal, som skulle underkastas många åhörares bepröfvande, så vore at befara, det ganska nyttige Ledamöter torde derigenom afskräckas at åtaga sig praesidii förande uti Academien; så vida ej allom gifvit är, at skrifva om en sak, isynerhet vetenskap, med sådan behagelighet, at det vid åhörande, är smakeligit ock angenämt, ehuru sådane Ledamöter kunna likafult vara nyttige ock gagnelige för Academien så väl i anseende til nyttige sakers utrönan ock utarbetande, som ock at hålla god ordning innom Academien, hvilket isynnerhet är en Praesidis syssla. Dessutom om et sådant tal en gång sker för öpne dörar ock ej en annan gång, kunde sådant förorsaka uti det allmänna äfven så stort misstroende, som Academien i den förra händelsen kan vinna dess tycke ock välbehag: mången derjemte kan väl tala för sine vänner, men torde hafva ganska stor svårighet at med lika dristighet yttra sina tankar för en myckenhet, hvartil ock kommer at de tal, som uti Academien hållas, ock pröf vas af den beskaffenhet, at de uti publiquen böra utgifvas, blifva äfven så väl genom trycket för det allmänna kunnoge, som i fall hvarjom ock enom vore frihet lämnat at dem åhöra, så at ändamålet likafult vinnes, ehuru det sker på olika sätt.

Deremot kom å den andra sidan uti öfvervägande, at uti Academien vid dess första början, då denna omständigheten äfven varit ventilerad, redan blifvit för godt funnit at låta de tal, som ef någon Praeside vid dess afträdande ifrån sin förvaltning hållas skulle, skie för öpne dörar, då dess tal vore af den beskaffenheten, at det samma kunde för publiquen kunnogt göras, isynnerhet som förändringar gemenligen förnöjer myckenheten, men så har dock Academien funnit betänkeligit at ännu i sin spädare ålder fastställa detta, hälst sielfva inrättningen ej ännu hade det allmännas behag ock bifall, dessutom frugtade Academien at göra någon författning, som ej kunde uti framtiden hafva bestånd ock underkastas förändring. Nu sedermera har man sedt, sådane tal utkomma, de der väl varit värde at allmänt hållas, ock ganska få ledamöter lära finnas uti detta samhälde, som ej äga den
gåfvan at skrifva väl, ock änn mindre är at förmoda at någon lärer gifvas, som ej kan tala ock läsa utur papper; Academien derjemte har prof af Hr Spörings parentation, at sådane tal behaga menigheten.

Sedan härom en stund ytterligare blifvit discoure beslöts: At det tal, som Hr Bielke vid Praesidii eflägande, kommer at hålla, skal skie för öpne dörar,  kommandes hvad vid ceremonien skal i agt tagas nästkommande lögerdag fredags eftermiddag at öfverläggas: då sielfva Praesidis ombytet innom Academien sker, men dagen til talets hållande utsättes til nästkommande lördag.

Deruppå anmältes at Riksrådet Friherre Wrangel vore upkommen, ock begärte sitt ställe uti Academien, uppå det honom meddelte kallelse bref til Ledamot, at nu få intaga. Bemälte Herre emottogs af Hr Wrede ock Hr Benzellstierna; samt sedan han inkommit hölt Preeses Hr Bielke til honom et litet tal, hvilket uti Handlingarne finnes förvarat.

Hr Riksrådet yttrade sig derefter muntel:n som följer.

Mine Herrar.

Min fägnad var ej ringa, då jag första gången hörde talas om denna inrättningen, dess hälsosama ändamål och angenäme medel at komma til det sanna, men ännu långt större var min glädie då jag undfick Eder kallelse at blifva ledamot ock inympad uti ett sällskap, der omhugsan til at finna  utvägar til det allmänna nyttige vetenskapers uphielpande är den endaste afsigten: der försigtigheten n är vägvisaren der ovedersäjelige sanningar äro ledsvenner: försigtigheten följeslagare: der sagtmodigheten gör en säker för all fara ock oväder, ock der inbördes kärlek ock förtroende drager hela lasset. Hvad kan väl vara för ett fritt folk anständigare änn et idkesamt ock förnuftigt nyttiande af de lån, den stora Skaparen til menniskians bruk ock nytta lämnat: Et land kallas sält hvarest många arbetsamma händer upodla dess gåfvor ock förmoner, men ännu sällare det, hvarest konst ock snille ej allenast gör arbetet lätt, utan ock bringar det til sin största fullkomlighet. Rå ämnen meddelar naturen et land, men deras rätta bruk står allena hos invånarne. Den som til sådant ändamål ransakar naturen, ock vinner särdeles framsteg i de vetenskaper dertil höra, han igenfinner genom konst naturens fördolda egenskaper och uptäcker genom ständigt arbete sådane fördolda sanningar, som af en okunnog menighet kunde blandas med vidskieppelse, men af de förståndige, de der ej anse de förekommande ting sådane som de äro, utan för sådane som de kunna ock böra vara, agtas för sanningsrön hvilka ej emot en erfaren kunskap tåla någon gensäjelse. Sådane menniskior äro så mycket mer sällsynte, som myckenheten uti en regementskropp tvingas uti okunnoghetens mörker och måste ibland vid sina vissa tilfällen ej tillåtas at komma til liuset.

Eder mine Herrar är gifvit at känna sanningen. J hafven med henne ständiga samlag ock upfostren Edra alster endast til det allmännas nytta, om J ej sielfve hafven så stort nöje af Edert arbete, så lären dock efterkommanderne prisa Eder, lyckelige som banat vägen til et för det allmänna så gagneligit samfund, hvaraf man hoppas de lära hafva den största frugt ock nytta.

Uti mina yngre år, då jag hade lust ock tid at idka vetenskaper, gafs mig ej tilfälle at underkasta mina försök jag då giorde, under et så uplyst, ömsint ock förtrogit genomseende, med hvilket J mine Herrar nagelfaren det som under Edert skiärskådande lämnas. Nu sedermera har min ålder blifvit et offer för oro ock bekymmer, så at ehuru jag hädanefter skall räkna för en hvila, då jag får bivista Edre  sammankomster; jag likväl efter en mig nog tryckande vahna lärer få åtnöja mig at sällan niuta någon ro ock ledighet ifrån mina nog trägna embetssysslor.

Emedlertid är min ärelystnad mättad, då jag nu blifvit en medlem uti Edert samfund, såsom det endast återstående af det lyckan kunnat mig meddela. Jag hembär til Eder mine Herrar derföre min skyldiga tacksäjelse ock utbeder mig Eder ständiga vänskap ock förtroende.

Detta Hr Riksrådets tal besvarades af Secreteraren Hr Faggott, hvilket svar uti Handlingarne finnes förvarat.